Month: June 2017

Man förvånas ibland av att utbärandet av komposthinken kan vara ett sådant fantastisk ögonblick. Men det är sommarmorgon. Man går ut i bara Birkenstocks (EMC säkra som inte borde användas ute), möts av Lövsångarsång och Koltrastsång, ja, och värme. Jodå, det räcker med den, t-shirt man alltid har på är nästan för varm. Fryser gör man inte. Underbart.  Nej, jag begär inte mer än det där. Ett lugnt sinne som utför en rutin och som kan ta in och njuta det som ges är en vinstlott det också. Allt mäts inte i stålar och likes. Nope.

Det är måndag. Åtminstone i sinnet. Kalendern säger onsdag. Man får försöka anpassa sig. Fast i min värld kan det såklart vara vilken dag som helst när som helst.

Liksom.

Man kan vara producent eller konsument. Ja konsumenter är vi ju allesammans såklart. Även producenterna. I någon mån, på något område. Men alltså,an kan spela fotboll eller man kan sitta på läktaren och titta på. Jag säger inte att det ena är sämre än det andra. Men drömmar man om att skapa borde man välja att bli producent. Världen tenderar att bestå till högre och högre grad av konsumenter, makerrörelser och andra roligheter till trots. Tv-tiden, Facebook-tiden, Instagram-tiden, Linkedin-tiden, twitter-tiden, youtube-tiden kan användas till att leva på riktigt också. Inte bara läsa om (beskåda) andra som gör det.

Tycker jag.

Fast jag har oftast fel.

Så tänk själv.

Det är bra att göra det och inte förbjudet.

Vad jag vet…

Min fortsatta dag då. Ja inget märkvärdigt såklart. Det är det där med att förändra världen. Att tro att det man håller på med kan göra det. Ja, och att tror det utan synliga tecken på att det man håller på med gör det. Antagligen kan det kallas galenskap också. Såklart. Speciellt i en tid som inte längre hyllar en underdog. Det är superhundarna med guldhalsbanden som gäller nu. Det spela ingen roll om det varken kan skälla eller vifta på svansen. Hyllas gör det.

Fast jag har ignorerat ytligheten i hela mitt liv. Åtminstone det borde jag väl få lägga på pluskontot. Jo, det kräver jag att få göra.

Liksom.

Nu. Producera. Leva. Innan man dör.

Jag blir lika förvånad varje kväll när fönsterlamporna slås på klockan 22:33 (som alldeles nyss). De är nämligen inställda att slå på när solen gått ner under horisonten något som räknas ut av en VSCP server som puttar på här i lokalerna. Inte för tekniken är imponerande, det är bara lite matematik, några radiovågor och lite skrot. Det som är häftigt är att solen verkligen går ner såhär sent den här årstiden. Det är väl fantastiskt ändå. Det var ju alldeles nyss den gick ned 14:34 (den 26’e december). 03:16 är den uppe igen. Solen alltså. Mest twilight däremellan nu.

Mer behövs alltså inte för att jag skall höja på ögonbrynen…

Storspov och Koltrast idag. Sång som träffar mig rakt i magen och fortplantar sig hela vägen upp till hjärtat. Storspovens rop tillhör sällsyntheterna här.

Annars har kodrader lagts till kodrader idag.