Då var man låtsasjobbare igen.
Month: August 2017
Senast lästa bok
Ett helt liv av Robert Seethaler
En ny författare för mig. Absolut en dito som man vill läsa mer av. Den här boken är mycket läsvärd. Det enda man kan säga om den är att den känns som inpressad i ett format. Ungefär om en redaktör sagt
“du har x antal tecken, skriv något, du får y kronor”
sen har allt kortats och pressats in i det “kuvertet”. Alltså blir en delhistoria som skulle kunna vara tre fyra kapitel nedkortad till ett enda stycke. Synd när historieberättaren är så duktig.
Men läs! Boken är en höjdare.
Andra böcker jag läst finns här.
Senast lästa bok
Lim-Johan – Ett levnadsöde av Hans Lidman
Jag tror att jag har läst den här boken tidigare. Men det var länge sedan. Alltså dags igen. Lim-Johan fascinerar. Eller snarare är det det där faktumet att någon som är förlöjligad och sedd ner på under sin levnad är den som blir ihågkommen av eftervärlden. Ingen minns belackarna. Det är ens gärningar, vad man åstadkommer och står för, som man blir ihågkommen för. Kappvändarna finns beskrivna här med. De som måste höra en auktoritet säga något är “bra” innan de själva kan tycka samma sak.
Läsvärt helt enkelt.
Andra böcker jag läst finns här.
Den gröna vägen av Anne Enright
Jag värdesätter de timmar jag har till förfogande för att leva mitt liv. Därför blir jag lite förbannad när jag lägger ifrån mig den här boken. För det är en skitbok, men en skitbok som lyckas med konststycket att få en att tro att i nästa kapitel tar den fart, då jäklar blir en läsvärd. Men det där händer aldrig.
Så jag känner mig besviken och luraf när jag läser de sista sidorna. Tid är bortkastad. Om sanningen skall fram skummar jag dem. Ger mig fan på att den får en massa litterära priser. Men alltså inga av mig.
Andra böcker jag läst finns här.
…
Såja, en vecka kvar. Det känns bra…
Hälsingland
Avholmsberget. Dellensjöarna där nere. Gröna vågen land.
Moviken. Kultur och historia. Kvinnan på bänken fastnade för evigt i medvetandet. En sorgsenhet fryst i tiden.
m
Mer Moviken.
Hölick såklart. Livet har inga problem med en simple och utsatt klippskreva.
Ja och så den traditionella bilden fån Hölick in mot Hälsingland. Bergen där i fjärran. Klipporna som frysta vågor. Vattnet som bär denna stora längtan. Min favoritplats på jorden. Den plats jag kan finna tröst och trygghet och lugn på och där vindarna alltid är ljumma när de leker med mitt allt gråare hår.