Ja och varför dyker Hälsingland upp på bild så förbaskat mycket nu då undrar den rättrådige? Svaret är att jag backar upp en disk till en Google drive och då hittar Google bilder i den överföringsdatan. Lite otäckt “storebror” sådär.
Det är fem grader kallt där ute. K har teater på besök idag från Gävle så upp sex är det som gäller. Men jag är redan vaken då, så det är inga problem att kliva upp. Ännu en natt med ryckig sömn. Jag har legat där och funderat över ingenting en timme och lite till redan. Fullmånen kanske. Vad vet man. Det går ändå, oftast. Lördagar är till för att ta igen det man förlorar under veckorna. Fredagskvällar med, då när det är riktigt illa.
Österut är himlen målad i rödaste rött. Någonstans blåser det alltså. Men inte här. När jag går ut och startar bilen en stund innan vi skall åka är det totalt vindstilla. Tystnad också. Los har inte riktigt vaknat ännu. Skönt. Det är bara jag och världen där ute. Alltså som det brukar vara här inne. Inte ens en björn synes till i trädgården. Kanske sover de nu. Bilen mullrar igång på franskt vis och stör all den där stillheten. Man känner sig som en huligan och marodör.
Jag sätter på en kanna kaffe. medveten om att jag igår med bestämdhet klargjorde för mig själv att vi (det är jag det när jag är på låtsaskontoret) skall återgå till en kanna mitt på dan igen. Jo och bara den. Men det är karaktären alltså. Jag är en av dem som ingen sådan har. Det hade varit bra att ha en liten dos i alla fall. Men utdelningen av den räckte inte till mig det år jag föddes.
Sopbilen hämtar soporna ungefär samtidigt som kaffet är klart. Mycket att hämta är det inte. Jag letade runt i hela huset igår och lyckades väl i alla fall åstadkomma en nästan halv tunna. Alltid något. Vårt bidrag till sopberget är nu alltså inlämnat. Vi har gjort vår plikt. Mest kattsand och kattskit är det ändå.
Det är väl ungefär den nivå det är på händelser som gäller här idag. Mer blir det inte. Jo posten kommer vid två eller tre eller ett. Man vet aldrig riktigt när. Olika postutdelningsnissar har olika tider för sitt besök på Brattberget. Lantbrevbärare. Sicken lyx. Här ute går det liksom inte att klaga på postservicen.
En donation på en tusing ramlar in till VSCP projektet. Jo det är länkarna tillbaks man är intresserad av oftast såklart. Men pengar in till projektet är det i alla fall. Man tackar och bockar. Numera behövs varenda krona som kommer in.
…
Så fastnar jag i lite andra teknikaliteteter, långt borta från en text som den här. Den får ligger där och vänta på min återkomst. Ja tills nu alltså när jag tar tag i den igen. Bäst att slänga ut den i världen och låta den leva sitt eget liv innan verkligheten griper tag i mig på allvar. Det är tisdag idag. Än så länge en bra dag…
Nog är det något alldeles särskilt med sommaren ändå.
OECD Read Edition
Grundämnet Nickel, kopplat till Los eftersom det var ur malm härifrån som det först reducerades. Mer om detta kan man läsa här. Nickelmonumentet är ett monument över Nickelns upptäckare, Axel Fredrik Cronstedts. Grundämne med atomnummer 28. Bara det liksom.
Loos koboltgruva är verkligen värd ett besök.
Jodå, det sägs ju att det skall gå. Alltså att uppdatera ett Debian-system on the fly liksom. Johoja, jag har försökt några gånger, aldrig lyckats, alltid felar det någonstans. Alltså är jag inte dummare än att jag sparar konfigurationer och viktiga bibliotek idag när det är dags igen. Men det som skulle ta en timme tar istället sex timmar.
Har två dedikerade maskiner som snurrar i USA. Skulle aldrig våga mig på det där på de maskinerna. Fast en dag blir jag väl tvungen såklart. Får väl planera en veckas semester i Miami samtidigt.
Fast allt löser sig. Det mesta på plats igen. Det hör till det där. Krånglandet och tråcklandet.
Trötter idag. Huvudvärken kvar. Sover – vaknar – sover – vaknar – sover -vaknar… hela natten. Det är ingen riktigt ordning liksom. Anledningen är antagligen en alldeles för stor kanna kaffe intagen alldeles för sent under gårdagskvällen. Alvedon och kaffe bär mig framåt i dessa tider. Det kunde varit värre. Tro mig. Man hoppas på natten som kommer istället. Man är ju sån, tror på bättre tider.
Sol idag. Men jag är knappt ut. Får posten levererad så inte ens den turen blir det. Måste skärpa mig därvidlag. Det är barmark. Jag har ben att vandra med.
Kaffesugen. Men den lilla karaktär jag besitter skall nog hålla det där suget stången. Just “karaktären” är inte en av mina starka sidor. Möjligen bara när det gäller att låtsasjobba.
Så det är väl vad vi slår till med nu alltså. Låtsasjobb till tolv. Sen läsa, sen sova. Ett liv…