Det är inte ondskan som är problemet i världen utan de som säger sig vara goda men inte är det.
Categories
Month: January 2018
Categories
Soluppgångspromenad
Solen är precis på väg upp när jag går ut. Det ljusnar alltså. Sakta. Först 8:47 skall hela solskivan vara helt över horisonten. Här, på Hälsinglands tak, skymmer bergen om man befinner sig i dalgångarna. Man får vänta en timme till på att se solen. Men ljuset det kommer före. Smyger sig på. Men här i nedförsbacken, den som går ner från min kulle, är det fortfarande natt. ja, i alla fall tidig morgon.
Men det är vinter, det är vackert, det är kallt. Fast minus tolv och vindstilla är mest skönt om man som jag promenerar. Det är värre när vindarna tar i, när fukten finns i luften. Som i Stockholm där monsterpustar av kladdig kall fuktig vind jagar människorna efter gatorna. Galleriorna och fikens expressomaskiner räddar folket där. Här får man rädda sig själv. Nästan ingen lyckas med det.
Jag går alltså. Jag mår bra av den där dagliga promenaden. Det är inte svårare än så. Ändå kan jag ha svårt att komma ut på den ibland. Annat drar i en och vill bli gjort. Skriker att man inte skall kasta bort en timme. Men jag vet ju att den där timmen är väl spenderad tid. Den sitter i huvudet som tio droppar smörolja för ett gnisslande maskineri under en hel dag.
Efter halva turen är hela världen blå. Ja myren också. Det är snön tror jag. Egentligen är den blå den här tiden på året. Man ser det bara om man tittar efter ordentligt. Så varför skulle inte hela världen bli blå i gryningsljuset när det är så?
Jag möter ingen. Jo två bilar åker förbi. En av tjejerna från äldreboende sitter i den ena. Hon som skall ut till en brukare gissar jag. Hon är en av de här hjältarna som man så lätt glömmer bort. Jag mumlar ett “bravo” där i tystnaden när den fyrhjulsdrivna bilen försvunnit bakom krönet. Sen en annan bil. Någon. Kanske en person som hittat genvägen upp mot Åre. Spar en timme i sitt resande.
Idrottsplatsen för inga tankar till varesig fotboll eller friidrott en dag som den här. Den ligger där och väntar. Grindarna känns som grindarna till ett koncentrationsläger för en som jag som aldrig hittade till sporterna. Men öppna nu. Alla vi som tvingades in i det där av mer eller mindre sadistiska idrottslärare flydde ut genom de där öppna grindarna så fort vi fick chansen. Jag tänker aldrig gå in där igen.
Hemma sen. Den lilla rundan tar sisådär fyrtio minuter. Den store längre tid. Fyller pellets. Hulken gurglar. Sätter på kaffe. Kaffebryggaren gurglar. Sätter mig vid min stol. Sten på sten skall läggas. Det är så storverk blir till. Ja och “småverk” med då såklart. Jag håller bara på med de små. Såklart. Liksom. För ibland är det det lilla som är det stora. Man måste bara se efter lite mer noggrant.
Categories
Oslo 1940
När någon skriker “alla x är svin” är det exakt samma retorik och krafter som ledde fram till detta.
Categories
Times Square idag
https://www.freehugscampaign.org/ Vem vill inte ha en kram liksom!
Categories
Visionerna
Klockan är en bit efter sex. Det är minus tolv och fallande där ute. Måste ut och sätta i motorvärmare. Glykolblandningen ligger på -15. Lite högt för Hälsingland. Men det skall väl ordna sig. El från forsar och kärnkraftverk får hjälpa till att hålla kylvätska rimligt flytande för vattenpumpar att orka med. Ja och hålla bilar startbara. Fast ingen plan finns att åka någonstans. Men man vet aldrig. Rätt vad det är skall man ut och se världen för att den måste ses.
Vilar som varje helg. Det var ett år av vila förra året och det fortsätter så i år. Helgvila alltså. Det sovs och det läses och det tittas på film på helgerna. Inte mycket mer blir det. Man får skämmas lite. Eller mycket. Slö. Eller också är det bara “gammeln”. Men slö då också såklart. Att tro att det är välförtjänt är väl att ta i.
Jodå, vi bär in pellets idag också. Hela familjen hjälps åt. Då går det på ett kick. Inga problem. In med alltsammans bara. Hulken dräglar såklart där han står och hoppar i sitt pannrum och ser säck efter säck bäras förbi. Husets herre. Det var länge sedan jag lärde mig vem som är herre och vem som är slav här vintertid. Andra herrar regerar under sommarhalvåret. Jag alltid samma slav under tingen.
Men en underbart vacker vinterdag idag. Klarblå himmel, sådär som den bara blir vintertid. Mängder av vit gnistrande snö. Tamefan om man inte skulle sakna det här ändå om man inte hade vinter. Det där slasket och de bruna snöhögarna saknar man ju såklart inte. Men det här jungfruliga vita. Men kortare fick den gärna vara vintern. två tre månader kortare skulle sitta fint. Fast nu går det fort. Snart är januari avklarad. Sen klämmer vi februari. Ja och sen Vasaloppssöndag och då är allt är över. Nästan. I princip. Fågelsång och imponerande hackspetstrumsolon dagligen därefter.
Men min låtsasarbetsvecka börjar alltså här. Det känns bra och riktigt. Som för varje annan vecka hoppas att jag att den här blir lång och seg och ger många timmar att låtsasarbeta på. Tyvärr hörsammas sällan det där. Veckorna swishar iväg och tar slut. Bra då såklart för att årstiden hänger med men dåligt för den som vill hinna med att realisera sina drömmar. Ja visioner, det låter liksom mer seriöst, men är väl samma sak egentligen. Eller inte. Om de är ens egna. Hur som helst är det gott att leva. Det räcker långt i ett liv bara det. Tycker jag då. Men bry dig inte om det.