Month: April 2018

Pratar länge med en bekant idag på telefon. Han vet att jag “jobbar” med VSCP. Han har varit i kontakt med Johan Ehrenberg och folket i energiparken i Katrineholm om ett projekt. Det är det han vill prata om. Och vi pratar om det. Länge.

Jag stod själv där nere själv för några år sedan och försökte förklara fördelarna med ett öppet och fritt system som VSCP för styrning och kontroll. Ett som skalar från de mista billigaste enheterna till de största. Men kände väl då som nästan alltid annars att jag inte lyckades överföra fördelarna med VSCP jämfört med annat. Då ville jag det verkligen. Trodde att jag kunde få folk att förstå. Var lite besviken när jag gick därifrån. Därför jag inte lyckades få dem som borde förstå att förstå. Mitt problem alltså, inte deras.

Anledningen till att man nästan aldrig får folk att förstå är att de aldrig kommit nära inbäddad elektronik, att de närmaste ett styrsystem de kommit är att med en mobiltelefon tända/släcka en lampa, att de tror att allt är så enkelt att en Arduino och tre timmar och eget ad hoc tänk levererar den bästa lösningen i världen där och då. Skit i om saker fungerar med annat om det ändå är världsbäst det man konstruerar själv. Vem behöver andras teknik då?

Nope, jag påstår inte att VSCP är bäst. Men det är i alla fall genomtänkt. Det löser de där grundläggande problemen och de är byggt för att fungera som en abstraktion för anda (kanske) bättre lösningar (när/om de kommer). Man kan alltså lugnt bygga något VSCP baserat och sen veta att den lösning man åstadkommer kommer att fungera med “världsbästa standarden” den dag den kommer (har väntat +17 år på den nu). Det handlar bara om att skriva interface och lager av funktionalitet kan sedan bytas efter behov.

Men numera… nu orkar jag inte stå där och försöka förklara. Allt ork där tog slut under en Vinnova utlysning. Jag skrev en ansökan, försökte förklara, men eftersom VSCP innehåller mycket funktionalitet, det ÄR stort, skickade jag med specifikationen. Blev utsorterad därför. För mycket dokumentation. Sedan dess orkar jag inte ens försöka förklara.

Så som idag. Visst kan jag komma med en lösning för ett solelsgenererande hus. Men orkar jag verkligen argumentera för min lösning? Nope! Den som hittar hit (till VSCP) får göra det. Jag orkar inte tjata på något mer.

Det är ett riktigt sommarregn där ute när jag vaknar strax efter sex. ja om det nu kan sommarregna innan det är sommar. Hemtrevligt låter det hur som helst. Man vill stanna kvar där i sängen. Ja och gör det en stund. Det är ingen brådska. Inte nu som mitt liv blivit.

Men solen tittar fram när jag kommer ner. Finväder gör att också +100 kvadrat låtsaskontor känns som en fängelsecell, man vill ut, ut i friheten,ut till D vitaminer och UV strålning. Men man håller igen såklart. Behärskar sig. Blir tråkig. Drar för persiennerna. Sätter på musik högt. Låtsas som om det inte är helt underbart där ute.

Plotly skickar två dekaler i världens minsta brev. Men fram kommer det. Det måste vara struligt att hantera stort, smått, knubbigt, smalt, långt osv för postens system. Men de lyckas ändå nästan jämt. Man kan möjligen klaga på annat, som avgiften på Kinapaketen, men leveranserna är det inget fel på. Inte servicen heller, åtminstone om man har lantbrevbärare som vi. Allt fungerar klockrent. Tror en del gnäller för att gnälla.

Fast jag undrar varför jag år de där dekalerna. Men tack ändå. Liksom.

Sällsamt oinspirerad just nu. IIla. Finns väl hur mycket som helst att göra. Men det är kanske just det. Att det finns för mycket att göra. Tyngden på axlarna blir för stor. Man behöver bortse från elefanten och fokusera på tuggan. Ni vet, skall man äta en elefant så gör man det genom att ta en tugga i taget. En programmerare, som inte lär sig det, ja, ger snart upp, eller mår skit. Men ibland måste man också ta sig til den där holistiska positionen. För att bekräfta att man går i rätt riktning.

Plommonträdet har fortfarande lite att jobba med. Ja det har ju jag också. Så …