Tack och lov att det blev Microsoft. Jag tror man där mena allvar med sin satsning på Open Source (se t.ex. Visual Studio Code == Underbart verktyg!). Möjligen skulle Amazon fungerat. Google skulle varit en tragedi likt ett Oracleköp. Helst hade man ju sett Ericsson eller något annat Europeiskt företag gjort den här affären såklart.
I rest my case…
Man kan ställa sig på ett av två ben till att finnas med på den här listan.
Jag väljer ettan för det känns liksom gött just idag.
Tjoffar ned till Edsbyn. Det låter som ett hjullager har gått höger bak. Grrrrrrrr låter det liksom både från det och från mig. Men tar mig både dit och hem igen. Kände en viss oro över de möjligheterna. Såklart.
Ser knappt Edsbyn. Vänder och åker tillbaks nästan direkt. Ändå tänker jag “Åka hem” där precis innan jag skall sticka iväg ned från kullen. Innan jag kommer på mig själv alltså, japp, det var längesedan det var så. Att Edsbyn var “hemma”. ens nära det. Men ändå finns den där byn kvar i mitt hjärta också såklart. Men större delen av min tid där längtade jag därifrån, som här alltså. Men det där är väl just det där att fly från sig själv. Det går liksom inte. Åtminstone inte utan att på något sätt förgöra sig själv.
Kollar gravarna. Allt bra. Det är bara att säga hej och hallloj till en sten och åka. Fast egentligen är det ju många stenar nu för tiden såklart. Men jag besöker bara morsan och farsans.
Stephen Kings “Skriva” är bra. Är man en blivande författare bör man skaffa sig ett ex. Mycket uppmuntran, många bra tips och några sidor om adverb som ger en sådan som mig gåshud. Själv vet jag inte om jag är en blivande författare. Kanske vet jag det när jag blir stor. Det visar sig. Skriver gör jag i alla fall. För att jag måste.
Hemma, promenad. Den tyngsta jag någonsin varit med om. Orkar nästan inte runt. Undrar vad det beror på? Något skit i kroppen kanske? Fast jag tar mig runt. Tar mig hem. Men nästan inte upp till lunchen. Får pusta uppför trappstegen som en hundraåring. Men också det går till slut. Fillunch.
Nu sitter jag alltså här igen. Kaffe är bryggt. Smakar skit som vanligt. Tvåhundrasjuttio mail i mailkorgen. Mest skit det också. En donation ramlar in. Hjälper en del i det där pusslet att få ett open source projekt att gå ihop. Livet försöker rullar på.
För att denna torsdag inte skall vara allt för merry gör axeln ondare än den brukar göra idag. Oklart varför. Vill väl påminna om sin existens. Vi vill alla synas. Tydligen också axlar. Men lider lite gör jag alltså. Men står där i kö. En dag är det min tur att fara ned till Gävle och fixa det där. Sen kan det bli bättre eller bli sämre. Från mitt perspektiv är det som krona eller klave. Man hoppas, men har kanske inte världens största hopp.
Men gott att leva. Dokumenterar lite för att jämna ut och mildra den känslan.
Till slut blir man blind. Nästan i alla fall. Man har suttit för länge. Blir tvungen att ge sig. Känner att annars går det åt helvete. Fan liksom. Man är ju inte “klar”. Det hade behövts några timmar till. Så nära ändå.
Men man får lyssna. Lyssna på knoppen när den ropar “STOPP”. I min ålder. Ser man inte texten så är det ett sådant stopp. När man var yngre betydde det att det var dags att sätta på kaffe. Sen körde man vidare. Kaffe löste det mesta.
Men inte nu alltså.
Strokevarning om man fortsätter.
Kanske.
Åtminstone känns det så.
Men fyfan för maratondokumentation.
Dubbel FYFAN för hjärndöd ditto som den jag håller på med nu. Man borde bli en pratare. Skramla på med tom tunna. Säga att man skall förändra världen och göra ditt och datt utan att jobba på det. Det går alltid hem. Numera.
OK med mig.
Men inte min väg.
Imorgon nationaldag. Eller är det “Nationaldag”. Den betyder inget för mig. Ändå gillar jag såklart det här landet. Annars hade jag inte varit kvar. Såklart. Fast det där firandet känns ändå förbaskat krystat. Man kan fatta Norges och Finlands och kanske Danmarks firande. Där finns förankring. Men här? Suck liksom.
Fast nu får det vara med dag för Nationaldag. Steven King’s skriva ligger och väntar. Det har den gjort några år. Nu är det slutväntat serrö.
