Month: October 2018

Senast lästa bok

Förlag: Litura

Kända personer i Hälsingland är ganska lätträknade. Man tänker på Snoddas såklart. Han var ju känd. Definitivt. Sen Natan Söderblom och slika personer. Konstruerad storhet finns det gott om. I nutid Per Persson (Musiker), Åke Persson (Monitor), Pär Johansson( Glada Hudikteatern), Hans Lidman såklar, ja och så den här bokens författare, Björn Lunde’n (BL Information AB i Näsviken).

Jag har i olika sammanhang träffat alla de där såklart (nåja inte Natan och Snoddas). Hälsingland är inte större. Men mej veterligen har Björn’s och mina vägar aldrig korsats. Jag är dålig på både namn och ansikten så helt säker kan man såklart inte vara på den saken heller. För lite “kontakt” kanske, men inte mer än genom en kamrat i Järvsö. En sådan kontakt som Linkedin skulle kalla 2:a hands kontakt alltså. Man får lite insiderinformation liksom. De hade samma koras, så mest kor. Intressant… 😉

Hur som helst har jag fått klart för mig att den här gamle getfarmaren (som han själv gärna benämner sig) är en intressant person med många intressanta idéer, så när han ger ut en bok om sig själv så känns det som ett måste att läsa för att få en djupare inblick i vem det här egentligen är. Tro mig det är inte alldeles ofta den känslan finns, fast jag verkligen älskar historier från människors liv.

Ja så K får beställa boken. Jag förväntar mig den där lite tråkiga segerhistorien berättad i kronologisk ordning som så många framgångsrika, speciellt idrottsmän, älskar att ägna sig år. Men man får ta det där ibland. Läsa på.

Men jag bedrar mig. Det här är en av de riktigt läsvärda böcker jag läst på länge. Inte bara lär man känna Björn lite mer, man får också läsa (ja jag hör honom berätta) många både intressant och dråpliga historier från världens alla hörn. Ibland kommer jag på mig själv med att sitta där och fnissa faktiskt. Inte helt vanligt för den tråkige ocoole gubbe som jag själv nu är. Men faktiskt är den här boken som ett bra sommarprogram. Japp. Materialet skulle göra solklar succé där. Ingen tveka om saken. Utlämnande, lärorikt och roligt utan att på minsta sätt vara ytligt.

Är man en människa som går genom livet och lyssnar på råd och slaviskt följer de råd man får utan att lyssna på vad den egna magen säger så är det här verkligen boken man skall ägna en stund åt. Den lyfter. Verkligen.

De verkligt smarta personerna hittar man sällan i de akademiska salarna eller i IQ klubbarnas medlemsmatriklar. De finns där ute i verkliga livet. Lätta att hitta egentligen om man noterar deras livsverk. Björn är definitivt en av dessa män och kvinnor. Ja det tror jag. Det bevisar väl hans livsverk och liv. Beundran måste man ju känna såklart.

LÄS! (72 punkter)

Alla andra böcker jag läst finns här.

Betraktelser & Berättelse

Anglosaxisk veckostart

Sex grader kallt. Men Hulken står är nere och är grön och stor och skakar och levererar energi. Hälften ut till kråkorna, hälften för att värma oss, vi som bor här i den gamla stora skolan här på kullen. Pannan ja, Hulken, har såklart ett namn. Gammal och ineffektiv. Är man från 1962 brukar man inte leverera bättre. Bygd och installerad då när olja var nära nog gratis. Gjutjärn. Massa. Står där i hundra år till om den får.

Jag som är frusen, sätter på mig dragspelarens avlagda tröja. Den värmer och det hjälper för en frusen själ. Någonstans finns det kanske en miljövinst att hämta hem där också. Främst då eftersom jag använder mina kläder tills de ramlar av kroppen av rent slitage och uttunning där de omöjligt kan hålla ihop eller bli lagade.

Det blir mycket vila den här helgen. Men inte för mycket. Det behövs nämligen mycket soffa och bok och godis just nu helt enkelt. Men återvänder lite till världen och energin idag. Men är väl en gammal gubbe som förlorar sina superkrafter känns det som. Man blir tröttare och tröttare. Fast turligt nog bara på helgerna än så länge. Jag har lärt mig vila när jag måste. Hittills har det alltid fungerat. Men det har varit nära många gånger. Livet har inte alltid varit lätt. Men vems liv är det?

Fast det är gott att leva. Just den känslan har tack och lov följt mig genom livet. Nästan hela tiden i alla fall. Naturligtvis tycker jag också att allt är skit ibland. Men får jag fundera ett tag, får det gå någon dag så älskar jag verkligen livet. Känner lust över att leva. För att få några dagar till där man får vara med. Inte ta de där dagarna man får sig tilldelade som självklara. Det är väl där den där glädjen över att få finnas till härstammar ifrån. Att det inte är självklart att man får finnas, att alla inte får känna den visheten.

Nu sitter jag här med mitt tända ljus och sorterar lite grejer på hårddisken. Lite mysigt faktiskt. Ute kallt alltså, men här här inne varmt även om det som vanligt drar kallt från de där stora skolfönstren som borde bytts för många, många år sedan. Men tröja på som sig bör. Elementvreden uppdragna. Sen går det där att leva med. Inga problem. Man måste till och med flina lite för sig själv över hur bra man har det.