Categories
Month: January 2019
Categories
Skapligt
Det brukar vara tvärt om. Först frukost, sen duscha. Men idag är kylan djupt där inne i benen igen. Måste jagas ut. Så jag vänder på morgonrutinerna. Står där i hetduschen tills kroppen inte längre huttrar och skakar. Frukost sen.
Jodå Hulken stannar vid tvåtiden. Jag upp och kör igång. Vi lever i symbios monstret och jag. Det händer då och då. Stannandet. Det är det som är roten till det kalla, ja och vintern, minus tio och lite till. Nej, jag kan omöjligt älska vintern. Det går bara inte hur mycket jag än försöker.
Att Hulken stannar ibland är inget konstigt. Den här gången är det dessutom helt mitt fel. Jag skjuter nämligen på sotningen till idag. Nope, skulle man alltså inte ha gjort.
Imorgon 05:10 hämtas jag av en taxi om allt går bra för transport och leverans till Gävle klockan åtta. Tjugo mil. Man kostas på. Sen under förmiddagen är det då meningen att jag skall läggas under kniven. Jag är såklart livrädd. För mycket kontrollmänniska för sådant där. Men precis som med att flyga så får man kasta undan de där rädslorna och göra det man måste ändå. Det fungerar skapligt. Fast räknar såklart inte med en så värst produktiv låtsasarbetsvecka. Något som såklart svider lite. Dyrbar tid till spillo framöver. Ja och hur mycket och hur länge vet jag inte heller. Men överlever man utan större men får man väl vara nöjd. Blir man dessutom bättre i axeln så är det en (oväntad) bonus.
Fast nu är ljuset tänt. Kaffet upphällt. Skärmar tända. Man får utnyttja den här dagen. Vad skulle man annars göra? Det finns kod att knappa in. På låtsas, men ändå. De tär liv, och liv är fint.
Categories
Knappa På*
Jag fryser. Det finns egentligen ingen anledning. Men jag fryser ändå. Är en fryslort. Har varit det sen tidigt sjuttiotal, Ullungen, Edsbyn, Träförädlingen, vinter, vattenpump och jag på isar. Kylan har liksom aldrig riktigt lämnat mig sedan dess. Stannar kvar där inne i skelettet. Som permafrost.
Eftersom jag sitter på kontoret kör jag igång kamrat värmefläkt. Den får snabbt till bastutemperaturer. Gör sitt jobb i brist på installerad kamin. Gör det ganska bra faktiskt. Som en vän skall. Lite av den värme den genererar letar sig också in i min lekamen. Mildrar kylslagenheten. Kommer dock inte åt permafrosten men värmer i alla fall det yttersta lagret av hud så att knottret försvinner. Man tackar. Blir skyldig.
Här är allt bra. Man lever. Har slöat hela helgen. Behövde det och ville inget annat. Kan det bli bättre än så? Knappast. Har till och med fått i mig en semla, Bull Olles, goda, inte godast, men tillräckligt gott. Man sänder en tacksamhetens tanke till han eller hon som kom på skapelsen. Den här tiden på året vore annars absolut inget att ha om de inte fanns som små ljuspunkter i tillvaron.
Men nu är alltså en väldigt kort låtsasarbetsvecka inledd. Den kommande veckan får liksom bli lite som den blir. Så är det bara. Men först, “get your affairs in order” ungefär. För säkerhets skull.
Knappa På*
Categories
Senast lästa bok
Det är något underligt med Steven King. Egentligen skulle man bara flabba när man läser hans böcker. Flabba som en full apa utan svans åt orimligheterna. Men det gör man inte. Steven King kan som ingen annan få historierna om de där underliga övernaturliga varelserna och blodet som skvätter rinner och pulserande bubblar ur ur såren, maskarna som krälar ur skottskadan, ormarna som biter när foten ramlar ner i hålet med trehundratjugo stycken av dom, kaskadspyorna som en följd av det som upplevs, hemskheterna helt enkelt, ja, att bli trovärdigt. Man blir rent av förbannad på huvudpersonen som inte tor det handlar om något övernaturligt. Ja och man läser på och läser på och njuter av varenda sidan man får ynnesten att läsa.
Så läs!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Categories
Till väders
Det är en sådan där dag när man har annat för sig. Nope, livet, inte ens mitt, består bara av knappande. Idag alltså en sådan dag då ocoola gubbar ger sig ut i den riktiga världen. Också Fantomen ni vet…
Jag gillar människor. Har alltid gjort. Speciellt gillar jag att fantisera om människor. Som två unga kvinnor med ett varsitt spädbarn i knät på ett matställe idag. Nog var det på väg mot fjällen allt. Eller möjligen på väg hem därifrån. Ja gubbarna var ju med de med. Alltså också dom på väg dit eller hem. Möjligen hade dom bara varit i Järvsö. Tog sig en bit mat innan de drog ner hem till Stockholm igen. Ja ni vet. Man vet hur och var de bor. Att den ena familjen bråkar ganska ofta. Hur deras gemensamma nyårsfest ser ut. Eller semestern på västkusten där, ja Kent heter han, den enes man, lånar sina föräldrars sommarstuga. Ja på Tjörn. Inte illa alls. Räkor, båtar, hav och sol. Ja och så vidare. När vi går känner jag dem nästan utan och innan. Hejar lite lätt med en nick när jag går. Blir kanske bjuden på deras nästa nyårsfesten.
Men människor alltså. Spännande. De döljer så mycket där i sina huvuden och i sina liv. Kan inte få nog av det där. Hala anledningen faktiskt till att jag läser böcker. Där får man ju krypa in i en annan människas huvud. Nyfikenhet och vetgirigheten är mina drivkrafter.
Ja det blir ju några till sådana där lära känna personer episoder under dan. En riktig höjdardag alltså. En person jag möter känner jag till och med. Eller borde känt. Ändå är det ljusår mellan oss. Jag kan bara läsa ringaktning och ointresse. Allt annat är dolt. Känner själv inte mycket. Tråkigt att det är så är det hur som helst.
Men nu hemma. Musikabstinens. Helglängtan. Bok och film och sova. Så mycket knappande blir det inte idag. Däremot en kanna kaffe, Men nu musik. Mail. Sociala nätverk. Sen helgledigt.
Categories
Pust fräs
Sitter här och knappar. Ögonen är som sandlådor. Hur man än gnuggar dem med knogarna så blir det sand kvar.
Det blir många rader kod nu. Massor. Jag håller nämligen på med något jag kallare remote variables. Gammalt nu. Men ändå. Skriver om. Man kan kanske kalla dem VSCP variabel också om man vill. Ja eller skitvariabler. All namn duger Men jag gillar dem såklart. Fjärrvariabler på Svenska kanske?
En fjärr variabel, som är starkt typad, är en abstraktion för en inställning eller t.ex ett mätvärde. T.ex kan alla inställningar för den server som används för VSCP (VSCP Daemon) göras genom att läsa/skriva dom här variablerna. Eftersom VSCP Daemon (hädanefter demonen) har olika interface mot omvärlden (tcp/ip, udp, rest, websockets…) så kan man, om man lägger in läsning och skrivning av fjärr variabler, hantera dem i alla interface som demonen har. Ja en del av dem kan exekveras också. Men säg det inte till någon.
I vissa interface t.ex websockets, kan man prenumerera på en variabel. Typisk använt om man vill visa ett mätvärde i ett HTML/Javascript UI. Mätdatan levereras till UI’t snyggt och prydligt. Man behöver bara ta emot den där uppdateringen.
En IOT enhet kan alltså sätta eller läsa en fjärrvariabel genom något av interfacen. Men det kan också ske genom inkomna event från en drivare som är laddad i demonen. Drivare är interfacet till omvärlden. Kanske till en CAN bus, en RS-485 bus eller Blåtand. Eller till en viss teknologi. Den gör teknologin så att den ser ut som om den var en VSCP medveten rackare. Hur som helst, från allt det där kommer VSCP event. Till dem skickas VSCP event. Enkla väldefinierad saker. Vilken teknologi som än används, vilka enheter som än skickas så blir det ett standardiserat VSCP event där på andra sidan och tvärt om. Hemskheter, eftersom allt helt plötsligt kan prata med allt annat om det bara finns en drivare. Nej, nej, nej, sånt vill vi INTE ha!
Fast varför berättar jag egentligen det här här…?
Har ingen aning såklart. Skyller på trötthet och grus i ögonen. Det där är i alla fall vad jag pysslar med just nu. Fast nu “God natt!”