Nej vet ni vad, det vore dumt. Nu skall jag läsa en stund och sen sova den tröttes sömn, hårt och kärleksfullt (nåja) kramad av mitt kära svarta axellås ännu en natt. Jag skulle ge några spänn för att få sova en natt på höger sida nu såklart. En lyx man inte till fullo uppskattar när vända sig i sängen tillhör vardagligheterna. Nåja, jag ligger i all fall still…
Först går man då en hel lång vinter och väntar på ljuset och så kommer det då och vad gör hen av ordning då? Jo hen drar ner varenda persienn som finns att tillgå. Handlar som en galning såklart. Handlar orationellt när man istället borde ge sig ut i det fria och utbrista i vårvrål och rullar sig, obeskrivligt gladlynt, i de första upptinade gräsfläckarnas vårliga prakt.
Men det som står på skärmarna är gud såklart. För mycket ljus gör skärmarna svårlästa. Det vill ingen. Man vill ha intryck. Starka. Verkligheten där ute mäter sig inte med alla de sociala flödena. Nope, inte ens när natthimlen ser ut som den nedan.
https://en.wikipedia.org/wiki/2009_Norwegian_spiral_ano
Sen sitter man där i mörkret och längtar ut, och hem och bort och upp och ner och…