Month: May 2019

Jag försöker lite med Instagram. Lägger upp några bilder. Men det fungerar inte. Jag är inte kompatibel med sociala medier. Jag är en pusselbit som inte passar in i tiden. På väg ut. Bort. Iväg i sökandet efter en plats i universum där också min pusselbit passar. Så bort med Instagram. Jag är redan dum nog utan att addera den dumheten till det hela också

Fredag är backupdag. En dag då man skulle vilja vända på de där 2/20 i Internetaccess som man har. Det tar mer än en dag att få upp det som skall upp. Men snart är det slut på det problemet alltså. Man kan knappt vänta. Hundra ggr snabbare borde märkas. Nu lider alla i huset i ett dygn när filerna transporteras iväg.

Har för mig att det är årsdag för morsans död. Ja det är några år sedan. Men kanske var de igår. Inte säker. Då. Hade besök från Holland. Men fick vaka istället. Invänta ett slut som man visste skulle komma. Jag flydde till kusten, till havet, för att söka tröst när den stora tomheten tog tag i mig. När allt var över och en kista var beställd. Men inte ens havet kunde ge tröst den gången. Men där grät jag mina tårar över en älskad mor. Lät dem blanda sig med havet. Bli en del av det. Sen grät jag inte mer. Satte in ett stenhjärta.

Vindarna tar i och ruskar om huset ibland. Vill välta och rycka upp och skaka om. Men energierna är inte de rätta just idag. Det tar i med 15/16 m/s som mest under korta stunder. Det är som en kommunpolitiker i Ljusdal just nu. Det låter mest. Händer inte så mycket. Visionerna har tagit semester. Evig dito.

“Fast bli politiker själv då om du tror det är så lätt” säger han den där M. från Järvsö. “Man måste ha ett pris” säger jag som svar på det. Man kan inte sälja sin själ till allt. Trodde jag världen gick att förändra så skulle jag förändra den. Ja också om skiftnyckeln hette “Politik”. Fast M. ruskar såklart bara på sig. Han vet redan svaren på de svåra frågorna.

Att Janne tittar upp glädjer mig. Kanske har jag fått Ulf Lundell på hjärnan men nog tycker jag han blivit lik honom. Skägget. Glasögonen. Vad är det som händer egentligen. Med världen. Luften Vattnet. Hjälp.

Men Janne har en mer positiv livssyn än den Ulf Lundell besitter. Definitivt. Det som Ulf grillar skall dessutom vara ungt och knappt nedfällt, nyslaktat. Janne är mer för det möra och välhängda. Men de spännande kryddorna har de gemensamt. Viljan att våga prova det oprövade. Just det gör mannen with the big “M”. Säger kvinnan. Hon. Madonnan.

Om solen går upp imorgon så hälsar jag den med glädje. Såklart att jag gör det. Bara för att det händer varje dag behöver man inte uppskatta det mindre. Inget är självklart. Nämligen.

Så kommer han. Världens snällaste människa. Ja precis som han gör ibland. Tittar in. Sådär bara. Alltid lika välkommen. Mer än välkommen. Behöver mjölk till kaffet. Som den ende jag känner. Det är klart han skall ha mjölk. Han är ändå den gode mannen. Han växer fortfarande. Whisky och semlor och gott humör har han haft med sig genom åren. Excesserna. Ljusnat mitt liv många gånger i gråmörker har han. Det finns ingen annan människa jag är mer skyldig så mycket tacksamhet. I kväll höjer jag ett whiskyglass mot Järvsö. Det hade jag inte räknat med. Hoppas verkligen att det där med karma fungerar. Det förtjänar den gode mannen.

ps Tittar ni på bilden ovan så tror ni såklart att det är Ulf Lundell som kom på besök. Likheten är slående. Men det är såklart Backa-Jan. Världens bästa Järvsöbo, Janne P. helt enkelt. ds

En 25-årig Glen Keith från 1993 som är lagrad på ett bourbonfat. Det är en frisk whisky med en hel del fruktiga toner, som sig bör när man pratar Speyside whisky. Det är också en del vanilj- och smörkola toner i den. Vi blev väldigt förtjusta i denna whisky när vi provade den.
118 flaskor totalt gav fatet. 51,4% håller de och priset hamnar på 1950 kronor (Euron är dyr för tillfället)
Det andra fatet är en 10-årig Ledaig från 2008. Ledaig är Tobermorys rökiga whisky. Vi buteljerade en Ledaig för några år sedan som blev väldigt poulär. Det här fatet har en mycket behaglig torr rök och bakom röken gömmer sig en len vaniljton tillsammans med en trevlig citrusnot. Röken kommer tillbaks i slutet och lämnar en lång torr rökig eftersmak. Den här blir mumsig en sensommarkväll till grillningen och till hösten och vinterns mörka kvällar.
Fatet gav 310 flaskor på 51,5% och priset är 1150 kronor.
Båda faten är Single cask, no chill-filtering och no colour, så klart.
Flaskorna finns redan på lager i Berlin. Vi ska bara göra etiketter och sen hämta hem flaskorna så de kommer troligen till oss i början på juli.

Trist tycker jag.

Source: Björnhonan och hennes ungar skjutna i Los – P4 Gävleborg | Sveriges Radio

Rusar ut strax efter tolv och plockar in blommor. Termometern liksom rusar ner mot nollan. Nordanvindar, regn, växtförgörarväder. Skitväder helt enkelt. Men vi får in allt. Täcker över det som inte kan flyttas. Mer går inte att göra. Kommande natt skall bli mycket kallare. Allt får stanna inne. Växtsäsongspaus.

Idag storvindar. Allt norrifrån. Ishavslukt. Isbjörnslukt. Kanske känner man också en svag aning av svettig oduschad ryss också om man nu står där och vädrar en stund. Men sol. Strålande sol. Man kanske till och med vågar sig ut frivilligt idag. Växterna inne ropar högt, skriker, vill komma ut. Man får så pedagogiskt man kan försöka förklara att det är kallt där ute. Trotts att det inte ser ut att vara det. “Lugna er!” Liksom.

I onsdags heldag i Gävle. Familjeutflytkt med Sushi. Det finns skor att handla, kläder till avslutningar, IKEA vandring, vin. Jo, eldningssäsongen är i princip över. Det finns lite mer utrymme för andra nödvändigheter som livet kräver. Träffar Terese från tiden på JB. Alltid lika vacker och trevlig. Ja Magnus med, hennes man (också JB) och jodå deras barn. Återigen konstaterar vi att gänget där var något alldeles speciellt. Vi är alla vänner för livet efter de där åren.

Whisky. Nope, inköpes icke. Det tillhör excesserna. Ligger långt ner på nödvändighetslistan. Men snart kanske. Man måste unna sig också. När det finns tillfälle.

Jag har inte det man som normal människa kallar ledighet under helgen. Låtsasjobbar på. Vill klara av innan nästa veckas bravader och efterföljande vila. K har däremot tagit ut några semesterdagar. Har välförtjänt långledighet. Dåsar. Trivs.

Har nått halvvägs. Det känns så bra som något kan kännas. Frihet snart. För sent kanske, men ändå. Liv serveras och det som kommer måste levas. Har inga problem med det.

Skott i natten i Onsdags. Sju skott tror jag. En björnhona med ungar blir skjuten gissar jag. Onödigt om du frågar mig. Tidningshysteri, Folket i Los är lugnare. Utom några få såklart. De som alltid är rädda. För allt. Letar ursäkter för att inte gå ut.

Lundell gnäller på i Vardagar 2. Men tjänar väl en slant på gnället också. Den som gjorde det. Fast lycklig verkar man ju inte bli om man lyssnar på U.L. då. Det är en kamp.

Fast min dag startar här. Eller snarare, startade för några timmar sedan. Det finns att göra. Men för lite tid att göra det på. Just nu i alla fall. Fast visst. Det fungerar. Andra har ju mindre tid ändå. Stackarna. In i Åkes värld. Helt enkelt. Bara så. Liksom.

Känner en sådan glädje. Lust. Knappar. Ja och det går skapligt. Det är inte bara arbete, Det är roligt också. Så är det ändå sällan. Roligt. Det mesta är en kamp. Men härligt såklart när det känns kul. Electron, node.js, npm. Vem kunde tro att Javascript innehöll glädjemoment. Men tydligen. Man hittar glädjen där man minst anar det ibland.

Måste liksom hinna lite innan arm/axel är helt borta igen nästa vecka. Så jag knappar frenetiskt. Om en mer eller mindre enhandsknappare kan knappa frenetiskt. Jag vet inte. Men jag försöker få till saker. Ja och saker blir till. Det är magiskt.

Ute kallt. Men jag skjutsar K till jobbet och sen stannar jag inne. Drar på lite värme. Eller mycket tycker kanske någon som råkar vandra in i lokalerna. Men stillasittaren. Man blir frusen. Det är dragit i gamla hus. Också såhär på försommaren.

Petite håller mig sällskap. Är väldigt sällskaplig idag. Det skall pratas och det skall klappas och det skall strykas mot ben. Men vi är kamrater. Goda dito. Tackar han/hon/det/gud för att den katten kom in i våra liv. En lycka.

Borde egentligen lägga till “slumpen” i det där “han/hon/det/gud”. Så att harangen blir fullständig och komplett.

Ulf Lundell gnäller fortfarande i “Vardagar 2”. Man förvånas över att man orkar läsa vidare. Men på något sätt fastnar hans ord i huvudet på en. Tar sig in. Nästlar sig in. Så man fortsätter. Gillar Fylleköraren. Den man bara borde förakta.

En professor berättar för folket i Rapport igår att amorteringskravet ökar boriskerna. Sicken jävla slutsats. Det är väl för i helvete bopriserna som är ursprunget där. Man höjer liksom på ögonbrynen. Hur blev han professor egentligen? Fanns det ingen som kunde tänka att välja istället. Men såklart. Bra administratör kanske. Lärare. Det är väl det man är. Som professor. Fast den akademiska världen dräller för övrigt av människor som finns där mest för de fina titlarnas skull. Ganska mycket suck på det tycker jag. Jodå det finns många som platsar också.

Att SD blir största parti här i EU valet blir man inte längre förvånad över. Folket bygger landet. Så helvete heller. De river ner. Massan. Hatarna. De rädda. Fan att de blivit så många.

Fast jag har inte tid med er bloggläsare. Jag har glädje att ta mig ann. Så det så. Fast äta först. Också det är väl en slags lycka. Att ha mat i skafferi och kylskåp. Kunna äta när hungern knackar hårt på dörren.

Liksom