Sitter här i kvällen och blöder näsblod. En vana. Sedan en tid tillbaks. Men ser det som åderlåtning. Sådant som gammelmormor höll på med. Dog man inte av det blev man friskare. Eller kände sig i alla fall. Alla som någon gång gett blod känner väl igen det där. Först blir man trött. Sen kickar återställningssystemet in med full effekt. Möjligen är det endorfiner. Fina grejer. Gott samvete får man på köpet.
Dock verkar inte kroppens egna opiater kicka in när man sitter såhär som jag och blöder näsblod. Känner mig bara trött hela vägen, liksom, men skall bara… ja, innan jag lägger mig alltså.
Annars har det här varit en alldeles utmärkt dag. Tror det är första dagen under året jag riktigt åkt in hela vägen in i mitt görande. Det gillar jag. Det finns nog inget jag gillar mer. Ja möjligen musik då. Ja och lite annat. Barn, fru och katter och sådant. Men sen. Djup koncentration. Mindfullness säger en del. Att vara i zonen säger andra. Ljuvligt.
Ute regnar det. Är lite mysigt sådär när man sitter här inne i torrhet och värme. Gör inget. Höst nu.
En sådan här dag glömmer man allt som gör ont. Åtminstone gör jag det. Det är borta alltsammans. Mage, ben, vader, fötter, axel osv. Borde finnas folk som puttade iväg människor i en riktning de känner passion för. Kollegor med fysioterapeuter kunde de få bli. Tror att världen skulle behöva mindre mediciner då. Men hur skulle det gå för medicintillverkarna då… Så kan man ju inte ha det. Arbetslöshet och elände blir följden. Ja och då har man inte ens visat sympati med aktieägarna…
I Edsbyn supportar man familjen där mamman bar ut sina barn från det brinnande huset och ådrog sig livshotande skador. Tusentals kronor första timmen insamlat, åttiofemtusen första dan, det dubblades idag på förmiddagen. Det är något speciellt med Edsbyn och Edsbyborna. Jo jag är partisk. Jag vet. Men det är ändå en sanning, Ger dom sig dan på något så fixar dom det också. Tankarna går såklart först och främst till kvinnan som kämpar för sitt liv. En hjältinna såklart.
Men nu så. Nu får du som läser det här klara dig på egen hand. Jag kan inte sitta och hålla folk i handen hela kvällen. Måste sova. Ju. Liksom. Men lev väl kamrat. Det förtjänar du.’
ps Älgarna demonstrerar ds