En sorgmantel smeker mig mjukt med sina vingar när jag sitter där och pustar ut på en stubbe. Varv efter varv cirklar den nära runt mig, tveksam om den skall landa eller inte. Ett omen tänker jag när den stillsamt flyger vidare.
Vi vilar. Hela förmiddagen hänger vi i soffan. Ja jag sover faktiskt större delen av den tiden efter att ha läst en stund efter frukost. Japp. Det är nästan alltid så jag hämtar igen sömnskuld från den gångna veckan. Det blir speciellt tydligt nu när jag inte mår hundra. Man måste sova för att orka leva.
Men sen kryper energiknut (känd från världens alla scener) in i oss och vi packar korgen och ger os ut i skogen. Lingonberg. Farfar Nestors berg. Ja nästan och kanske. Vi har hämtat hallon och lingon där i många år. Så det blir dit vi åker i år igen. På vägen möter vi alla hemvändare från marknaden. Det är som en jättecrusing genom skogen. Östersund är väl hemåt för alla de där fordonen. Älskade klenoder med tusentals timmar av omvårdnad o0ch kärlek varsamt nedlagda i plåt och krom.
Uppe på berget. En plats som annars är själva tystnaden hör man mullret från vägen idag. Loåns dalgången förstärker det. Det förtar lite av stämningen helt klart. Men jag må vara en ocool gubbe, dock inte en sur gubbe. Motorfolket måste få låta och ha sitt de också såklart och vem vore jag att gnälla på det en dag som den här.
Så vi plockar de två hinkar som behövs till “saften”. Japp, världens godaste lingondricka. Den som ger möjlighet att njut av en det skogen ger när den är klädd i vitt och kalla vindar yr kring kala träd som tåligt väntar in en ny varm säsong.
Ja kaffe blir det såklart också. Som vanligt smakar det bättre än vad som går att beskriva. En femstjärnig krog här ute borde man satsa på. Bästa maten i världen. Kö i tre år för en plats vid ett bord. Bara förbannat dålig skogsväg för att ta sig hit.Stadsjeepsvväg. Dyrt som fan. Kaffet på verandan efteråt blir världsberömt. Ja och alla frågar vad hemligheten är. Ja och då flinar man lite snett. Inte mer. Går med frågan hängande kvar bakom sig í luften.
Fast man har nog ändå såklart. Någon annan får göra det där.
Ja slut blir man såklart. Jag är inte i form. Ja det är jag inte ens när jag är det om sanningen skall fram. Men nu… Det är bottenläge. En åttiosexåring skulle göra bättre ifrån sig. Men en full hink blir det också för mig. Nöjd med det är jag.
Nu skall det fixas lite käk. Sen soffa. Möjligen skall jag unna mig ett glas whisky. Ja, en gåvowhisky. En sjusärdeles god flaska som världens bästa Janne kommit med. De senaste åren har jag druckit bara sådan whisky. De snällas gåvor. Janne, Jonas och Magnus leveranser. Tack räcker liksom inte, men karma ordnar det där. Det hoppas jag utan att vara helt övertygad. Ja en whisky får det nog bli. Om jag kommer ihåg att ta en…
Men en riktigt skön dag har det varit. Vad mer kan man önska sig av en dag än allt detta?
