Nåja, så blir det lite gjort ändå. Man får vara nöjd. Trött trots kaffe. Tror det skall gå att sova. Men man vet inte förrän man provat. Skitsamma. Snart helg på en soffa nära mig.
Måste få upp den där väderstationen på taket. Frågan är om man vågar skicka upp N. Han säger att han vågar. Men… Ja, själv vågar jag inte. Har blivit harigare och harigare med åren och höjder är definitivt inget för mig längre. Känner mig för ostadig numera. Vi får se hur det blir. Finns annat i röret före. Spelar väl egentligen ingen roll om den blir liggande här ett år till heller….
Fast ge sig för dan. Gå hem tidigt. Unna sig. Fast man egentligen inte gjort rätt för det. Hoppas på morgondagen. Att man får något ur sina händer. Det är bara det som räknas här Open Source lag också. Det räcker inte med att prata om att göra något. Man gör först, snackar sen. Bra.
Borde väl göra musik också. Bara för att jävlas. Bara för att jag kan. Men det behövs öppen tid där. Man måste känna att man har en dag för sig själv. Låtsasjobb kan stressa också. Ingen tror det. Men det är som att köras bil. Man färdas sina mil. Är trött när man kommer hem. Medpassagerare är pigga och vill mer. Förstår inte den trötte.
Vi går åt olika håll. Växer ifrån varann och växer ihop igen. Många gånger händer det under ett livs samvaro. Sen står man där och undrar var man befinner sig. Förvvillad. Känner inte igen sig. Tror att det finns något bättre där borta på andra sidan. Nej, har aldrig trott på det där. För enkelt. Som att börja om är en lösning.
Men tyngder lyfter man bara med kraft. Så hej och hå. Lyft kamrater.
Det är Ljusdal och möte för K idag. Jag brukar vänta medan man pratar och planerar. Gör ärenden och läsa in mig på något. Men idag far jag mot Bollnäs. Det är ändå fem timmar. Två kan man trolla bort på resa dit och resa tillbaks.
Vinkar åt Janne i Järvsö. Men han ser mig såklart inte, Han är kanske inte ens hemma. Jag ser inte honom heller. Det är mest en gest mot den gode mannen. Järvsö är hans. Inte mitt.
Hälsingland är vacker efter den här vägen. Jag klan tycka att man skulle ta ur mer skog ner mot Ljusnan bortanför Järvsö så man ser mer av det vackra. Det borde utgå bidrag till markägare för sådant. Bra pengar. Jag ser problemet i Voxnadalen också. Man gömmer istället för att visa upp. Men här ändå tillräckligt öppet. Dramatiska berg. Jordbrukslandskap. Älven. Jag älska Hälsingland. Det kan inte hjälpas.
Motorlampan lyser fortfarande på instrumentbrädan. Jag måste göra något åt det där innan snön lägger sig. Har ny sensor. Måste skaffa vinterdäck också. Hmmm… skulle kanske frågat Janne vad han skulle ha för den där bilen han skulle sälja… Fast man skall kanske inte göra bilaffärer med dem man kallar sina vänner… Men såklart, en lysande motorlampa i min värld, ett mindre problem. En struntsak. I alla fall fram till nästa besiktning. Där blir det en stor grej. Måste ordnas.
Men Bollnäs. Man bygger ny Donken här. Bästa parkeringen borta. Satsar på kulturhuset istället. Finns plats. Vandrar in till frisören. Får tid på direkten. Det kortklipps. Skönt. Det betalas. Det önskas en fortsatt trevlig dag. Det sägs “Hej Då”.
Det finns en slags ufokänsla som belamrar en och rider på ens rygg när man är nyklippt. Jag går ändå in på “nya Konditoriet”. Trevligt ställe. Beställer en kaffe och en bulle. Nåja. Capuchino. Lite kaffe finns det allt i den. Sitter där i hörnet och njuter i stillhet och i tystnad. Telefonen stannar i fickan. Skulle kunna vänja mig vid det här. Ensam men tillfreds. Det är bara jag och några andra gamla gubbar. Annars tomt. Tiden för fikasugna har tydligen inte infunnit sig ännu. Vad vet jag om stadskultur. Skogsbo som jag är. Ingenting. Men skulle väl kunna lära mig. Om jag nu vill se lite folk. Har valt helt fel tid för det isåfall idag.
Strax innan jag går ut ringer telefonen. Någon som jag inte hör vem det är undrar om jag skall ner på ICA och köpa mjölk idag. Jag hummar väl lite frågande. Fatta inget. Men det är bara speditionsfirman som har skickat ett paket till mig med mjölkbilen. Utmärkt glesbygdsservice. Det finns att hämta på ICA nu. Tack!
Vandrar genom stan. Kulturkvarteren. Tänka sig ett helt kvarter. Så härligt. Städer har sina fördelar. Bilen står kvar. Startar. Mitt enda problem är att ta mig i och ur den eftersom jag har så förbannat ont i mina ben. Men det går. Allt går. Nästan åtminstone. Om man vill går i alla fall mycket. Det kan nog alla hålla med om.
Handlar. Gurka. Tomater. Päron. Socker. Yogurt. Bröd. Socker. Fyra paket. Mjölk. Ost. Pålägg. Bregott. En påse sura karameller.
Ny affär. Besöker toalett. Köper två rullar sopsäckar. Skulle vilja köpa en apparatdosa men den är för dyr. Det får bli en annan gång.
Ny affär. Köper vegetarisk korv. Rökt. Tekakor, Behöver nämligen lunch när jag kommer hem. Hinner inte det nu. Snöar in på tekakor ibland. Som jag snöar in på massor av saker. Alltid.
Tankar. Inte mycket. Men OK medlem numera. Får dra kortet för första gången. Återbäring. Tio öre tillbaks nästa år. Om man har tur. Fast tanken är god. Ungefär som Coop. Men konceptet är urvattnat och förstört av klåpare. Synd. Måste återerövras en dag. Behövs revolutioner i de där styrelserummen.
Regnet det bara öser ner på hemvägen. När jag närmar mig Järvsö igen efter att återigen ha hänförts av Hälsinglands skönhet ser jag HallåMi skylten. Den pekar mot Undersvik. Jag har undrat var det där är. Halloumi alltså. Fast nästan då bara. HallåMi alltså. Jag hinner inte stanna. Får vända en bit bort. Här är det ännu mer Hälsingland. Här skulle man kunna bo tänker jag. Hittar HallåMi-kiosken. En frys i en busskur. Tar två HallåMi-burgar paket och swishar betalningen. Smidigt. Spännande att testa. Har jag velat göra det länge.
Regnet tilltar. Försöker koncentrera mig så att jag ser alla fartkameror. Vinkar till Janne igen i Järvsö. Kommer aldrig att sluta med det. Lite sen nu. K ringer. Vill bli hämtad. Hinner inte på telefonen. Ringer tillbaks. Röstbrevlåda. Säger att jag hämtar upp strax. När jag kommer fram till avtalad plats ringer sonen. Undrar vad jag menar. Jag alltså lämnat meddelande i fel röstbrevlåda. Grå starr var det. Men det reds ut. Ringer K igen. Som är i närheten och leta rmig. Vi far hemmåt.
Hemma lämnar jag av K på biblioteket. På ICA får jag ett utvärderingskit av mems mikrofoner i Texas Instruments skepnad. I postlådan bara reklam. En seger bara det. Två kassar som skall bäras upp av en mer eller mindre enarmad person innebär såklart två vändor. Men in med ett gäng temackor med ost. På med lite kaffe. Ner till kontoret. Sen slår koman till. Den stora tröttheten. Jag som skall fixa så mycket. Som har viktiga grejer att ordna. Jag sitter mest där. Jo jag planderar lite. Man måste ju göra det också. Men så mycket mer blir det inte. Tanken på att gå ut och göra saker i ouppvärmda regioner känns definitivt inte tilltalande. Det gör däremot tanken att stanna i den uppvärmda zonen och låta musik strömma in i öronen. Mest Winnerbäcks senaste såklart. Den skall nötas in. Upprepas. Gillas mer och mer. Som det alltid är.
Nu kväll då. Jag skriver det här. Dricker mer kaffe. Japp, galet efter åtta. Men gör det ändå. Kommer antagligen inte att kunna sova när jag går och lägger mig mot tolv. Känner fortfarande inte för otempererade zoner. Stannar här på kontoret. Svarar på lite mail. Googlar lite. Jo… En ganska bortkastad dag egentligen. Mest trötthet. Men, inte många av mina dagar är sådana. Nog borde man kunna unna sig en sådan dag ibland? Eller? JA. Jo. Säger jag. Jo det kan man. Imorgon är en annan dag. Hoppas man ju. Vet gör ingen.
