Falsklarm inser man där i förvirringens töcken, Det är ju vintersolstånd och sommarsolstånd som är båtvändartider. Tillbakavänt nu. Tur.
Den 22/12 klockan 05:19 står vi där och vänder. Seglar mot ljuset igen.
09:50 måndag, 23 september var det höstdagjämning. Men var de någon som vände båten. Nope, nope och nope. Åtgärdad nu. Det är som sagt ett jävla år det här. Nu seglar vi åt rätt håll igen i alla fall.
Son med flickvän på väg mot Stockholm och spelning.
Själv har jag aldrig undrat varifrån den där magen jag går och bär på kommer ifrån. Nu behöver inte ni andra undra längre heller.
K har sin lediga dag idag. Ja och jag, jag njuter frukterna av det. Även om jag “offrade” mig och tog “de brända”. Någon ordning får det ändå vara även på det här torpet.
Lärde mig ett nytt kommando på Linux igår. Det är som att hitta diamanter i en hög av älgskit det där ibland. De finns där. Nästan allt gör de verkligen det. De problem man sitter med har oftast plågat någon annan innan man själv sitter med det. Någon som gjort en ansträngning och löst det för alltid. Men svåra är de att hitta de där småprogrammen.
cut använder jag ganska ofta i script. Ett annat höjdarutility. Men igår alltså ett nytt. tr. Borde skrivas i 72 points såklart. Två anspråkslösa tecken öppnar upp en värld av enkelhet. Ja, tamefan om inte tr kommer att bli mitt älsklingskommando framöver. Den nyfikne kan frälsas här liksom jag gjorde igår.
m4 är en helt annan sak. Ibland måste jag ge mig in i den världen. Det knottrar sig på kroppen och kalla kärar far fram sicksackande över ryggraden. Man håller andan och skriver kod försiktigt som om det var sprängladdningar inblandade. Men förvåningen när det till slut fungerar som man vill gör att det rusar glädjeendorfiner genom kroppen som hos vilken anna knarkare som helst.
Det finns en underlig glädje i att automatisera processer med script. Man dras liksom in i det där med lätthet. Sitter där i några timmar. Känner enorm tillfredsställelse när det fungerar. Måste trigga något primärt hos människan.