Day: 23 October 2019

Vilket inträffar lite för ofta.

Till slut så visar sensorn i kompostbehållare två lite mer normala temperaturer. (Låtsas)ingenjören inom mig gissar att fukt möjligen var problemet tidigare. Det är nog den första glitchen för den här lösningen. Då skall man tänka på att det som ligger där inne i kompostgeggan bara är en NTC sensor lödd på en vanlig sensorkabel och med lite krympplats runt sig som skydd. Inget mer. Så har två stycken överlevt i tre år nu.

Tröttheten känns om den är på riktigt fast jag bara skall upp till ännu en ny låtsasarbetsdag. Jag har provat ett liv utan väckarklocka ett tag. Det fungerar förträffligt bra. Något där inom mig får upp mig ungefär vid vanlig tid ändå. Men idag trött alltså. Natten har varit ryckig och även om maran inte har ridit mig så har drömmarna varit frustrerande.

Det är mörkret såklart. Höstens är återbetalningstid för njutningarnas skulder man samlat på sig under en ljus vår och sommar. Inget är gratis. Man vet ju det så väl. Någon slags betalning skall överräckas till slut. Ljuset får man om man orkar leva i mörkret. Så enkelt är det.

Men det är långt till Vasaloppsöndagar nu. Kampen har inte ens börjat egentligen. Det är ju först efter nyår som det stora svarta hålet skall äntras. Nu finns i alla fall jul och stearinljus att glädjas åt framöver. Efter nyår. Finns inget.

Men detta är är nu den bästa låtsasarbetstiden. Skall man få något gjort så är det nu det skall göras. För mig som lever på låtsasarbete en viktig tid såklart. Får jag inte det här kan jag lika gärna vara död.

Jag har varit skrämmande produktiv ett tag. Blir smått manisk under de här perioderna. Älskar det såklart. Vet att det kommer en mer avslappnad period efteråt. Återhämtningen. En bipolär del i mig kanske. Fast toppar och dalar inte är så stora att de påverkar livet i övrigt. Förresten är jag helt säker på att vi har alla de där diagnoserna i olika grader inom oss allesammans. Kasta första friskhetsintyget den som är symptomfri. Ja, de riktigt sjuka är de som anser sig friska. Det är som med de som tror sig vara smarta. Nope, ett Mensa medlemskap är bara självhävdelse. Man måste göra något vettigt med sina gåvor också. Annars har man möjligtvis en identitet. Men vad är det värt. Om den är INGEN ändå.

Lyfter faktiskt upp gitarren igår. Måste testa om jag kan få armen runt den. Och? Jodå det fungerar ganska bra. Men eftersom kön av låtsasarbetsuppgifter pockar på får den stå kvar i sitt ställ några dar till. Men jo, det finns en längtan.

Får en kaffe här på bordet bredvid mig. Jo, hämtad med egna ben. Men knappast medvetet. Jag tänker suga i mig de där dropparna nu. Sen ge mig ikast med dagens uppgift(er). Ja låtsasuppgifter såklart.

Godmorgon!