Month: November 2019

En fläkt som sitter löst är enda problemet med studiodatorn. Det löser sig alltså. Men… va fan… Windows 10 licensen gäller inte längre när man bytt moderkort. Vilka as! Nåja det var en gratis uppdatering från sjuan. Får väl köra den då. Skit samma. Man tänker samtidigt “varför skall man porta sina grejer till den där miljön?” Men Redmond klarar sig väl utan mig och mitt såklart.

Installera hela skiten igen alltså. Urk! Eller köpa en sådan där tvåhundrakronorslicens. Men det tar emot. Såklart.

Idag besök av verklig människa. Ingen vanlighet. Gammal kamrat visserligen. Alltså ingen ny fräsch bekantskap. Men snart har vi känt varandra i femtio år. Det finns värden i sådant.

Underkylt regn här idag. Isgator ner för hälsingebergen. Skolskjutsarna parera de värsta backarna med tungan. Jobbpendlarna kör i diket.

En gång under den tid jag pendlade mellan Alfta och Los låg det tre bilar i diket på en kilometer väg. Man såg mycket jävligt väder då undre de åren under tidigare mornar och sena nätter. Fast det värsta jag varit med om är en resa till Orsa där ett oplogat snötäcke frusit till is som precis brast när man for fram över det. Styra var inte att tänka på. Man åkte åt det håll man åkte åt. Sex mil av det med familjen i bilen höjde pulsen. Men fram kom vi och helskinnade var vi när vi gjorde det.

Gårdagen blev ingen höjdare. Lyckas aldrig hitta den där riktiga inspirationen. Tänk om man skulle vara tvungen att leva ett helt liv så. Nej det skulle jag inte klara av. Där finns min gräns. Akilleshälen.

Men nu skall jag försöka åstadkomma något av värde. Värde för mig “that is”. Snart är det jul…

Mörker, mörker, och ännu mer mörker. Åker till hälsocentralen för att ta prov som förberedelse infört nästa sjukhusbesök. Denna räcka av sjukvård som aldrig tycks ta slut. Men alltid trevligt på vår lilla hälsocentral. Vänligt och kamratligt. En av många fördelar med Los.

Får höra att ännu en i min ålder åkt på prostatacancer i Los. Alla går inte längre att räkna nu. Det måste vara över snittet det här antalet definitivt. Varför, frågar man sig. Över huvud taget så känner man allt för många som åkt på det där nu. Imorgon kommer t.e.x god kamrat upp som är nyopererad i Uppsala. De flesta överlever. De kvarstående effekterna av operation och strålning blir olika. Men värda det om man får ett längre liv såklart. Men allt för många har dukat under också. Upptäckt skiten för sent. Ta PSA prov sa kamrat Staffan för många, många år sedan. Han som allt hopp var ute för och som dog ett år efteråt. “Ta PSA prov” sagt till varenda man han träffade som var över fyrtio. Då pratades det inte så mycket om prostatacancer. Numera verkar folk kunna prata om det, En bra utveckling. Gör det lättare att välja behandling. Öppenhet lättar på hjärntryck när dödsångest kryper sig på.

Här är det en trött dag. En riktigt trött dag. Skjutsar iväg ett adventspaket söderut. Annars blir det inte så mycket mer med dagen. Den där koncentrationen, inspirationen vill helt enkelt inte infinna sig. Jag väntar otåligt ut det trötta såklart. Ger mig inte. Trycker in kod med våld istället. Pressar in den fast den motvilligt spjärnar emot. Stor skillnad mot en vanlig dag då koden liksom flyter på plats som lätta fjädrar från ett svävande täcke med hål i som landar väl ordnade på ett lakan därunder.

Jo jag pratar ju med gammal musikstjärna idag också. Sjukskriven fram till jul. Går på när alla andra blir lediga. En gamling till. Van vid det såklart. Att jobba när andra är lediga. Artisternas aviga arbetssituation. Men han skriver musik nu. Fler låtar ligger kvar där i huvudet på honom. Det tycker jag är bra.

Studiodatorn har kraschat här igen. Konstigt. Får byta disk. Kanske också nätaggregat. Något skumt är det i alla fall. Men kanske är det här han/hon/det/guds finger som pekar på mig och säger att där, hos ocool gubbe, skall det minsann inte tillverkas mer (skit)musik. “Det finns andra som kan det där så mycket bättre”. Ja ni vet sådär som herrarna säger till dem där nere. “Försök inte”. “Stannar kvar där du är”. “Odugllng”.

Men jag har aldrig lyssnat på sådant där. Inte bugat så mycket för “herrarna” heller. Inte ens om de kallats gudar.

Låg en natt och tänkte på vilka i sitt förflutna och i nutid man skulle ge fem miljoner till om man satt där med femtio. Två identifierar jag ganska snabbt. Japp dom är värde lite guldkant. Men sen då? Jo, det finns en i nutid. Definitivt. Men att komma upp med fler än tre som gjort sig förtjänt av något sådant under ens liv blir svårt. Men kanske är tre en bra siffra. Det blir hur som helst trettiofem miljoner kvar som man får skänka till något open source grejs. Eller någon cancer fond. Eller något.

För vad skall man själv med femtio miljoner till!?

Kan man undra…

Herravälde av Elin Olofsson

Det här är en fantastisk bok. Den drar in mig i berättelsen i stycke två, sen lämnar mitt sinne inte historien förrän jag läst klart boken. Precis så som en bok från en stor författare alltid drabbar oss läsare.

Det roliga med den här boken är att jag sett Elin födas. Ja inte rent fysiskt då utan litterärt. Jag har nämligen läst henne ända från början., Sett henne som “lokal författare” eftersom hon nu är är Jämte och åtminstone lite granne till en Hälsing. Kanske varit lite förlåtande till och med mot de första böckerna som jag definitivt gillat. Men så kom “Krokas” och något hade hänt med Elins författarskap som jag inte kunde sätta fingrarna på. Någon slags mognad i berättandet fanns där helt plötsligt. Eller kanske ett självförtroende. Här stoltserade berättarkonst som inte står någon efter. Ingen.

Ja och i den här boken har det där tagits ett steg till uppåt mot de litterära himlarna. Den är ett mästerverk. Jag placerar hädanefter Elin på samma höga nivå där Mankell och Nesser och ett gäng välrenommerade utländska författare tryggt har suttit i många år.

Läs!

Andra böcker jag läst finns här.

Det blir reparera diskmaskin och fixa en varmvattenkran som blir helgens underhållning. N. är ögon och muskler. Jag är väl en slags halvblind enarmad boss som försöker så gott han kan.

Att byta värmepumpsmotor på diskmaskinen visar sig vara en major operation. Bort med allt. Byt. Dit med allt. Ja och en diskmaskin från Bosch består inte av mycket mer än plåt, plast och en värmepumpsmotor lär man sig. Men allt fungerar som det skall när allt är tillbakamonterat. Väl spenderade fyra hundra spänn alltså.

En varmvattenkran som inte levererat önskvärt flöde är nästa uppgift. En liten rostflaga visar det sig vara. Ungefär det misstankarna lutade åt. Men sen går saker sönder. Man får leta länge i källaren för att få ihop allt igen. Men ibland är man tacksam att man är en skrotnisse, att det finns diverse rördelar som man kan plocka ihop de flesta saker med om man bara tar sig tid till att söka igenom hyllor och lådor.

Fast alla de där “snabba jobben” tar allesammans avsevärt mycket mer tid i anspråk än vad man någonsin kan tro. Hur länge räcker en halv dag? Ingenstans.

Nu sitter jag alltså på kontoret igen. Eller låtsaskontoret. Här hör jag hemma på riktigt. Så är det bara. Där i det finns inget låtsas. Min vecka börjar alltså om några minuter. En glädje.

Låt veckan börja.