Month: November 2019

Idag fyller Ulf Lundell 70. Man hoppas han firar med tårta istället för med flaskan. Glad är man att någon är äldre än en själv. Ja nästan alla rockhjältar är det faktiskt. Eller också är de döda. Kan vara ett sorgligt faktum också såklart. Men alltså inte så med Uffe. Han ramlar på med sina “Vardagar”. Cachar in. Vad han nu skall med alla pengar till. Verkar vara väldigt på där. Men han gör väl som han vill såklart. Eller hur. Det gör ju vi, så varför inte han.

Så… Grattis Uffe.

Så sitter man här igen. Duschad. Morgonäten. Hulk och fågelmatsfylld. Tvätthämtad och tvätthängd. Osv. Osv, Osv. Med ljuset tänt. Dator på. Ja den snurrar ju alltid. Men här. NU. Glad över en ny dag. En ny morgon.

Sover lite längre. Tjugo minuter. Kunde ha sovit tre timmar till. Trött. Gammeln. Kanske. Men kommer i alla fall upp. Än så länge. Jorden snurrar dessutom fortfarande verkar det som. Fåglar finns i världen. K finns i världen. Resten är osäkert. De är de levande varelser jag ser idag. Jo N. med antar jag. En stund. Han har sin värld. Är mest i den. Liksom jag i min.

K reser till Ljusdal. Gör det vid en tid när gamla ocoola gubbar som mest får upp bara ett öga. Därav “försovningen”. Det är där någonstans jag sätter alarmet på klockan. Känner att det kan gå hur som helst annars. Orkar bara välja en redan inställd tid. 7:20. Alarm används normalt inte i min vardag annars. Jag brukar på gubbars vis vakna ändå ungefär vid samma tid. En lyx man unnar sig.

Men man sätter väl igång. Med det man gör. Låtsasarbete får dagar att gå. Klockor att ticka timmar. Nästan som riktigt arbete är det. Men bättre än annat. Om man frågar mig. Sämre om man frågar andra. Det får vara hur och vad det vill. Ja Winnerbäck är ju inne på det där också. Fast då är det DU. Ja och det har han ju rätt i. Man har rätt att vara vem och vad man vill. Faktiskt.

Godmorgon.

Jag känner mig som den siste mohikanen. Byn här nedanför mig är mörk. Huset är tyst. Världen visar inga tecken på liv sedd från min position. Det är bara jag, den siste mohikanen, eller tomten då, som verkar vara vaken.

Till och med min mailkorg är märkligt avspänd ikväll. Man liksom undrar. Vad händer? Var är alla?

Klockan är bara pass elva. Den kan ingen skylla på. Det är bästa möjliga (låtsas)arbetstid för varenda en som har åtminstone en ambition i kroppen. Ja tv-tittar-tid också om man så önskar. Eller fejjan-ned-grottande till avgrundsdjupa vatten. Eller vad som helt utom att sova.

Fast kanske är det bara jag som inte fattat. Att läggdags inträffade redan för en timme sedan. (Låtsas)Arbetsdagar är avslutade. EU bestämmelse. En ny sådan. Klockomställning. NU. Ja det är ju inte första gången jag inte fattat eller inte hänger med.

Inte ens ett spam får jag.

Fast kanske är det uppladdning. Uppladdning för “Black Friday”. Nästa vecka. Ingen mailmottagare går fri en vecka före och en vecka efter. Åt et där vill man ropa “Å T H E L V E T E ! ! !”. Högt. Ja rent utav skrika ut det.

Men det gör man såklart inte.

Skriker alltså.

Mumlar på sin höjd “Jävla skit helvete…”. Just för att just det ändå känns lite bra. I alla fall om man knyter handen i fickan på samma gång.

Fast nu för tiden är man ju ganska bra på det där med att ta bort mail. Japp. Ibland hinner de nästan inte dyka upp innan de destrueras här. Mekaniskt tangentbord har man så man kan slå hårt på DELETE. Alltså så att det känns. Ända bort till Kina. Booooom. “Vad hände?” säger en partifunktionär nyvaket. Varje gång. Bra folk där borta. Ruttet folk i toppen. Gäller väl fler delar av världen också. Folk skor sig där uppe. Utan att skämmas. Skiter i dem de skall serva. Blir herrar fast de borde vara tjänare.

Jag tror inte ett dugg på ett kommunistiskt system. Kräver en bättre människa. Men det kapitalistiska systemet är såklart inte så förbaskat mycket bättre. Men med en varsam balansgång, a’la Sverige, det bästa vi har idag.

Undertecknad ser allt sämre. Nyinköpta glasögon fungerar inte längre. Ja och så gråväder på det. Japp, det blir en grå, grå, jävligt grå värld för en med gråstarr. Man får flina åt eländet. Ta en Alvedon mot ansträngningshuvudvärken när ögon anstränger sig för att läsa det som bör läsas på skärmar och annat.

Fast bra är det väl när man tittar på film. Kan man inte läsa undertexterna så får man lyssna istället. Fast är filmen Turkisk… ja då tröttnar man snart. Somnar i grön IKEA-soffa.

Men fart på min dator har jag numera. Härligt är det. Tack till N. där. En seger. Tillsammans med bredbandet så blir vissa grejer så snabba att jag funderar om de verkligen blev utförda. Måste kolla. Men det brukar vara rätt. Blir alltså bortskämd. Mycket bortskämd.

Men här är det dags att checka upp kod och sen besöka Hulken i källaren för en påfyllning. Bok och sömn sen. En ynnest det också. Att ha en bra bok att läsa och en själ som är lugn nog att somna när det är dags. Bortskämd där också. Även under svåråren med stora mått av daglig oro har jag kunnat sova. Antagligen anledningen att jag fortfarande lever. Så tack där. Det finns mycket att tacka för om man tänker efter en kvart. Ja man behöver nog inte ens det. Och nej man behöver inte rikta det där tacket till han/hon/det/gud. Man kan sända det rakt ut i universum för vem som helst att höra. Jag lovar det känns lika gott det. Man måste inte leta nya herrar/damer att bli slav under.

Godnatt!