Day: 14 November 2019

Här någonstans tar min dag slut. En stunds läsande och sen förhoppningar om en ny (gärna härlig) dag imorgon.

Hej då (låtsas)kontoret…

Den där studiodatorn… Det har varit krångligt att få till inspelningarna. Krångligt att jobba med den. Slö helt enkelt. Man orkar inte. Men nu hamnade ju mitt gamla moderkort i den. Helt plötsligt blir den riktigt användbar. Behov uppstår genast av ett USB ljudkort. Fast tusen spänn… Det får nog vänta. Men…

Mycket vill ha mer… Mänsklighetens gissel. Det att aldrig bli nöjda. Man skäms.

Ont i huvudet och snorig och hängig. Förkylning eller döden. Förhoppningsvis det första alternativet. Ett billigt pris att betala om man slipper den magsjuka som grasserar i byn. Ja, tillika för att slippa döden. Har inte tröttnat ännu. Önskar mer tid. Om det nu inte är för mycket begärt. För då viker jag mig. Lämnar plats för andra.

Degens blir alltså”lite av en sådan där skräpdag som livet bjuder på ibland. “Skräp”-delen passar bra eftersom jag städar idag. Men passar mindre för resten av mitt görande. Jag blir irriterad. Lite stingslig. Sur, rent utav. Världen är glad att jag sitter här själv och ensam.

Men livet bjuder på sådana där dagar också. Man får äta upp det. Svårare än så är det inte. Japp. Lugna ned sig. Luta sig tillbaks och vackert inse att varje dag kan inte resultera i ett framsteg. Vissa dager är helt enkelt inte ens färdsträckor. De är hinder. Stillastående eller tillbakagång.

Så jag tänder mitt ljus. Äter en apelsin och sätter mig här och ser livet åka förbi. Det är en hemsk känsla. Som det varit alldeles för mycket av under det här året.

Liksom…