Det här är en fantastisk bok. Den drar in mig i berättelsen i stycke två, sen lämnar mitt sinne inte historien förrän jag läst klart boken. Precis så som en bok från en stor författare alltid drabbar oss läsare.
Det roliga med den här boken är att jag sett Elin födas. Ja inte rent fysiskt då utan litterärt. Jag har nämligen läst henne ända från början., Sett henne som “lokal författare” eftersom hon nu är är Jämte och åtminstone lite granne till en Hälsing. Kanske varit lite förlåtande till och med mot de första böckerna som jag definitivt gillat. Men så kom “Krokas” och något hade hänt med Elins författarskap som jag inte kunde sätta fingrarna på. Någon slags mognad i berättandet fanns där helt plötsligt. Eller kanske ett självförtroende. Här stoltserade berättarkonst som inte står någon efter. Ingen.
Ja och i den här boken har det där tagits ett steg till uppåt mot de litterära himlarna. Den är ett mästerverk. Jag placerar hädanefter Elin på samma höga nivå där Mankell och Nesser och ett gäng välrenommerade utländska författare tryggt har suttit i många år.
Läs!
Andra böcker jag läst finns här.
