För första gången på mycket längre sätter jag mig och skriver igen. Ja och känner den där glädjen med att skriva. Tänker faktiskt en stund att kanske skall jag skriva klart det där ändå. Göra något av det. Låta det bli till en bok. Kanske inte i fysisk form. Men åtminstone i digital form. Det är ändå något magiskt över en bok.
Men sen… tvekar jag såklart igen. Finns det någon som vill läsa det där? Är det tillräckligt bra? Är inte vissa saker bättre oberättade? Ja, osv. De flesta som gjort något känner igen sig i det där.
Musik är något enklare. Mer opersonligt. Där är jag någon annan. En jag inte ens känner riktigt själv. Men i texterna… Jag vet inte.
Får allt fundera vidare på det där.
Flyga som en svala ligger i topp på Spotify just nu. Det känns roligt ändå eftersom den är skriven av en annan jag redan 1977. Har känts lite naiv sådär ända fram tills idag när den helt plötsligt nästan har blivit aktuell och verklig. Allt går igen. Tror jag tillägnar den till Greta nu såhär 42 år efter att den skrevs, hon är ändå rätt lik den där svalan. Fast att det är så det får såklart aldrig hon veta. Kanske lika bra det.
Nu, sluttjatat.
Imorgon glögg, pepparkaka och lussekatt.