Det smyger in sig ett nytt element i nyårsfiranden efter att man passerat sextio. Nåja kanske inte såhär på årsbasis. Men åtminstone på decenniumbasis som i år. Frågan är “Kommer man att vara med vid nästa decenniumfirande?” Då är man 73. Om man är med. Farsan dog vid 70. Många kamrater är redan döda. Säkert är det inte. Absolut inte.
Nu kan det där verka dystert. Som om man går och är rädd för det där slutet. Men så känner inte jag. Döden har alltid funnits där i min närhet. Jag är lycklig över varje ny dag jag vaknar upp till. Jag känner fortfarande att det är mycket jag vill åstadkomma. Men ett faktum är det att tidsutrymmet att göra saker på minskar. Har man något man vill vara säker på att få gjorda i livet så börjar det bli dags att göra det nu. Ja, eller ägna sig åt ånger över ogjort om man nu föredrar och gillar det.
Men framför oss ett nytt år och ett nytt decennium. Fantastiska möjligheter. Glädjefyllda stunder. En del sorg också såklart. När man summerar en tidsperiod blir summan nästan alltid noll. Det handlar om att ta och att ge och att inte hänga upp sig för mycket på varken det dåliga eller det som är bra. Livsresan består av jämvikten. Dessutom brukar “dåligt” inte alltid ses som “dåligt” när man får distans till det. Samma sak för “bra” såklart. Man ser klarare på saker efter att tid har gått.
Det är de där små stunderna, de som man nästan inte märker när de händer, som egentligen är de stora ögonblicken. Som i mitt liv. Jag har ett minne av en dag på rygg här på gräsmattan, studerande molnen, i full harmoni med mig själv. Inget annat hände annat än att jag ligger där och tittar på molnen som sakta far förbi. Men en av de bästa dagarna i mitt liv. Eller en annan dag med barnen på en stor sten. Mete efter abborre. Saft och kakor. En solig sommardag. En stor sjö med klarblått vatten. Ljumma vindar. Trollsländor. Underbart. En annna av de där bästa dagarna. Dagar med tidningsrubriker, prisutdelningar, fester förbleknar i jämförelse med de här dagarna.
Jag hoppas på fler sådana ögonblick såklart. Jag har blivit bättre på att upptäcka och uppskatta dem i nuet. Insikterna som gjort det möjligt har kommit under år som kanske inte varit så enkla att leva under. Man betalar ett pris för saker hela tiden. Jämvikten skall hållas intakt.
Men nu ett nytt decennium alltså. Härligt. Jag är mycket nyfiken och förväntansfull på vad som väntar där på andra sidan tolvslaget. Hoppas du som läser det här också känner så. Att det är med förväntan du går in i ett nytt år och ett nytt decennium. Jag hoppas det. Nyårskram får du härifrån kullen av en idag särdeles ocool gubbe.
