Day: 5 December 2019

Undrar lite ibland vad jag håller på med. Till vilken nytta… För vem… Sen fortsätter jag igen. Som om jag själv vore programmerad till att göra just detta. Konstigt är det. Så jävla roligt är det egentligen inte. Det är i målet som lusten finns. Om man någonsin tar sig dit. Ja och väl där (när man tar sig dit) brukar det ju börja om från början igen. Alltihop.

Det blåser rejält här på kulle idag. 17 m/s i vindbyarna enligt Smhi. Själv har jag inte lyckats fått upp väderstationen som skulle upp i år. Hmmm… Det går trögt det där. Så några mätvärden på vind kan jag inte plocka fram. Men en dag så…

Imorgon Sjukgymnast, Jo “fysioterapheft” går ju inte att stava till. Buss alltså. Heldag i Ljusdal alltså. Men K skall med. Får kanske kaffe och bulle på Coop. Men en hel dag åt helvete. Fast vad är en dag i ett liv egentligen? Man får tänka så. Eller inte tänka alls. Tut att det går bussar fortfarande kan man också tänka. Det är inte överallt det gör det.

“Fysioterapeut” är det om någon funderar. Det går att Googla på sådant om inte stavningskontrollen klarar av ens försök.

Pratar med verkstaden. Dom får inte upp motorhuven. “Det är väl som själva helvete….” vill jag skrika, men skriker inte. Dom skall försöka igen. Det rasar…

Hatar allt som har annat än en elmotor. Inget med förbränningsmotor är min vän. Har aldrig varit.

Men snart är det jul. Det är bästa att man är snäll. Så att tomten ger en en pepparkaka och lite julmust. Mer behövs inte. Fast julmust får vi kanske vara utan. Tung att bära hem. Vatten är inte så dumt det heller. Minsann.

Fast nu så. Min tur att fixa mat. Måste komma på vad bara. Hmmm… Ja så får det bli.

Utlottning i whiskyklubben.

Tro mig. Eller tro mig inte. Du väljer. Såklart. Som alltid. Men att bära in den första hela pallen pellets själv utan att något annat än att den vanliga otränade kroppen gör ont är härligt. Jodå jag har burit lite pellets tidigare i år. Men halvpallar. Småduttat. Men inga riktiga sådana där bär in jobb sedan slutet av januari. Ja och JA. Det mesta styrkearbetet sker med vänstern, men det har det gjort tidigare också.

Troligen var jag stuveriarbetare i ett tidigare liv. Gillar det där monotona. Böj rygg. Upp med en säck på axeln. Bär ner i källaren. Lasta av. Ut igen. Nu är det bara sexton kilo i de här säckarna. Inga femtiokilos stuveriarbetarlaster. Men ändå. Det renar det där fysiska arbetet som det man gör med huvudet aldrig kommer i närheten av.

Önskar mig en PT i julklapp. En elak jävel. Som får fart på mig.

En annan sak med att vandra mellan pannrum och utemiljö är temperaturskillnaderna. Nu är det inte så farligt idag. Men vissa gånger har det ju varit nästan trettio plus i pannrummet och minus tjugo ute. Härdar. Eller skapar framtida problem. Hursomhelst fungerar det. Efter att man burit några säckar och fått igång systemet märker man inget av det där.

Ja nu återstår en pall. Den tar vi mot kvällen.

Bäst vore såklart om det här hände varje dag. Men kanske skulle man kunna bära in en pall ena dan och bära ut en pall den andra dagen. Men det blir lite som att hållas på gym. Känns så förbannat värdelöst. Ja rent av som att torrgå som en vän kallar promenera utan att ha ett mål. Ett bra uttryck. En bra vän.

Men jag tycker livet är bättre om jag kan hantera pelletsen och skotta själv. Mår inte bra när andra måste göra det åt mig. Hur än berättigat det än är känner jag det då som om jag smiter undan. Bondarv, troligen.

Men här får min dag börja. Jag tor på den här dagen. Att det blir en bra dag. Jodå. Liksom.