En pall pellets. Det är vad jag orkar bära in. Får ta de två andra imorgon. Men jag finner en stor glädje i att klara av det där igen. Mer behövs tydligen inte för att glädja gamla gubbar. Det finns ett värde i att kunna själv. Stärker självkänslan. Något att tänka på när folk omkring en blir gamla och sjuka. Man skall inte hjälpa till för mycket.
Sotar också såklart. Gör Hulken redo för både jul och kommande januarikyla. Glädjen över att kunna själv hänger med där också. Soten hamnar i komposten efter att den fått kallna någon dag i sothinken. I komposten blir den till näring i jorden som sen i sin tur blir näring till sommarens blommor i trädgården som vissnar ner och återigen hamnar i komposten för ett nytt årshjul. En skön rundgång. Fick man så är det väl sådär man skulle vilja ingå när man dör. Sin sot, Som blir del av blommor. Men ännu hellre gör jag den dan rean i Voxnan ned till havet såklart. Ett sista “Tjena” när man flyter förbi Edsbyn som en liten sotpartikel.
Någon läser Hårdrockstomten. Kanske är det någon konstig Googlesökning som tar denne “någon” dit. Jag har svårt att tro att det sker med vilje. Jag hör inte till samtiden, men kan leva med det.
En riktig gråvädersdag. Kyligt regn faller ner och fryser till is när det landar på kalla vägbanor. De visa sänker farten när de far fram på vägarna. De mindre visa, och han/hon/det/gud har satt mängder av dom till världen, litar på antispinn och andra system och kör på som vanligt.
Borde väl ha drabbats av lite juldepression vid det här laget. Men har inte riktigt lyckats ta mig in i den. Det är ett underligt år det här året. Visst, det finns många ingredienser i år med som skulle kunna ta mig med dit in i den. Om man nu anstränger sig lite och letar. Men viljan finns inte riktigt där. Flyter liksom bara med just nu. Jo, det finns en del som kallar den där moden “julstämning”.
Måste nog inhandla något julgott till räven som stryker omkring här på kullen i år. En riktigt fin en är det. Verkar som om rävskabbsepedemin gett med sig nu. Den här verkar i det närmaste orädd. Lite kattmat kanske skulle fungera tänker man. Rävar och katter har ett speciellt förhållande. Det är inte samma som mellan hundar och katter. Man ser dem istället ofta tillsammans. Sen skall ju småfåglarna ha mat såklart. Skatorna med givetvis. Ekorren. Rådjuren och kanske älgen om han kommer på besök. Ja sen är det spindlar och flugor och möss och annat som bor här i huset som borde få sin del av julbordet. Fast kom alla på en gång skulle man nog bli lite förskräckt. Vi har fler vänner boende i våra hus allesammans än vad vi egentligen vill erkänna. Oräknat alla kvalster och mikroorganismer då.
Avslutar med nässelfjärilen som sover i källaren och som längtar efter tider med varma vindar som bär en flygare. Alltså precis som jag gör.
05:19 imorgon – Vintersolstånd.
