Month: January 2020

Var tog debatten om ekologiska bananer vägen? Åtminstone i de butiker vi besöker är de besprutade tillbaks. Hur länge orkar folk bry sig undrar man.

Det är inte ofta, men ibland ändå, som för mig i lördags när jag sitter framför brasan med ett glas med julwhiskyn i handen, den som jag fick av J. i julklapp. K. grejar kvällsmat i köket. Jag bara sitter där. Lite halvsjuk, har inte gjort mycket under dagen. Förkylning. Gammeln. Den stora tröttheten. Något har mig i sitt grepp. Björkveden sprakar och liksom att jag aldrig tröttnar på att titta ut över hav och vågors rörelse så tröttnar jag aldrig på att sitta och titta in i en brasa. De där båda når hela vägen in i min själ. Jord, eld, luft och vatten. Jo, nog fungerar det på samma sätt att titta på himlen också. Jag minns ju sådana stunder med samma känsla. Eller att ha händerna i jorden. Känna urprunget för liv. Inse att man är en del av det där, inte över, inte under.

Men när jag sitter där med mitt glas inser jag att livet blir inte bättre än såhär. Att det inte behöver bli bättre än såhär. Här och nu i det här ögonblicket är jag helt lycklig och utan ett enda bekymmer. Känslan intar mig. Och jag njuter till fullo över att finnas till.

Idag, dagen efter, är livet ikapp igen. Praktiska ting har tagit över tankevärlden. Men den där goa känslan från i lördags framför brasan finns kvar där inom mig. Jag kommer att kunna leva länge på den. Precis som jag gjort på tidigare insikter av det där slaget. Stunder av största enkelhet när allt bara är så bra som det någonsin skulle kunna vara.

Tacksam är jag såklart för att jag fått ett gäng sådana där ögonblick i livet. Oändligt tacksam. Förnöjsamheten är den största gåvan.

Snart helg igen. Undertecknad har sovit halvdåligt hela veckan och ser fram emot att krypa ner i soffans varma famn. Där tänker jag inte bara tillbringa en fredagskvällen utan en stor del av lördagen också. Batterier behöver laddas. Konstigt egentligen, julledigheten borde laddat fullt och mer därtill. Man blir tydligen också trött av låtsasjobb.

Fullmåne i natt och den lyser redan stor och vacker här utanför fönstret. I natt finns alltså en perfekt chans att se oljuset. För er som aldrig upplevt oljus så är det nattligt månljus på snö. Natten lyser upp världen på det mest mystiska sätt och träd och okända nattliga varelser ger skarpa skuggor ifrån sig och det man annars inte ser är synligt går att beskåda en sådan här natt. Oljuset är dunkelt och klart på samma gång och härligt blått till färgen och naturligtvis fullkomligt magiskt. En dörröppnare till magin och oknyttens värld. Är det en kall natt och nysnö så brukar snön lysa och gnistra som om han/hon/det/gud råkat nysa på den där himmelska världen av stjärnor så att de ramlat ner till oss dödliga och lagt sig en stund till beskådande där på den kalla snön. Man kan stå länge och titta ut över skogen en sådan natt. Lyssna till tystnaden. Har man tur hör man vargen hälsa månen från närmaste berg. Har man otur är det från samma berg som man själv står på. Oljuset är en av de gratis gåvor som vi människor fått att njut av. Grattis och fritt och ljuvligt.

Lite fredagsmusik som avslutning (har snöat in på AC/DC idag). Trevlig helg.

View this post on Instagram

A post shared by Judith Hope (@judithhopepuppetmaker)

Cool modell av ett virus. Virus ÄR läskiga men blir liksom ännu mer läskiga såhär i storlek.