Month: January 2020

Deppigt. Strömavbrott i helgen. Min stora skärm och en server pajar. Servern fixar jag nog med ett annat gammalt moderkort som ligger på en hylla men skärmen är värre. Två sjuttontummare av äldre snitt är inte detsamma som 24’an. Skulle behöva all skärmstorlek ocj skärmkavlitet som går att uppbringa nu med gråstarren terroriserande min synförmåga. Fast motgångar är till för att övervinnas. Är det inte så? Jodå.

Måste såklart prova att byta styrkortet till den trasiga skärmen innnan den åker på tippen. Det kan fungera…

ps Tydligen behöver jag nya strumpor också, ja eller en om jag hittar en annan udda som matchar skapligt… ds

vill bara påminna alla som, liksom jag, känner sig “lite annorlunda”. På fredag är det vår dag. Peculiar Peoples Day“. Så det så!

Jag vaknar av en sådan där röst som man hör på uppvaket efter en operation. Ett irriterande piggt men vänligt “vakna” från lite långt håll sådär. Det enda man vill i det läget är att sova vidare. Fast nu bli jag såklart också lite nyfiken. Lyssnar. Tänker. Var kommer rösten ifrån? Är jag på sjukhus? La jag mig inte i min egen säng igår?

Så jag ligger där och lyssnar. K ligger bredvid mig så hemma är jag definitivt. Klockan på nattduksbordet visar 03:37. Alla sover. Någon mer aktivitet eller röst hörs inte förrän K efter tio minuter eller något sådant börjar mumla och röra på sig och försvinner upp på toaletten. Själv ligger jag kvar där i någon slags lyssnande, upplevande, halvdvala. Känner efter om jag skall följa K’s exempel efter att hon kommit tillbaks. Mellanläge i blåsan. Man klarar sig och man irriterar sig på känslan av kissnödighet.

K kommer tillbaks. Mosig. Lägger sig. Sover igen efter några minuter av de lugna andetagen att döma. Jag bestämmer mig till slut för att ändå gå upp och tömma blåsan. Staplar upp. Klarar av toabesöket. Staplar tillbaks till sängen. Vänder mig på min favoritsida, den mot klockan. Urtavlan visar 03:37 fortfarande och slår precis om till 03:38. Somnar.