Klockan är 23:57. Jag är beredd att ge upp för dagen. Eller för dagarna. Det är helg härifrån. Mitt problem har levt någon dag nu. Svårt. På gränsen av min förmåga. Asynkrona callbacks från en annan tråd i c++ in i node.js. Men vill göra ett försök till.
Ett enda…
Ja och som så många gånger förr. Där sitter det. Kan göra helg med den känslan. Tack till envisheten eller till han/hon/det/gud. Eller kanske båda. Det finns såklart ingen bättre kudde än den här känslan.
Sent om sidor och i några dar. Vasaloppsfolket är nöjda.
Bestämmer mig att nu jävlar… Ja, jag har tänkt på det länge. Få till ett native code (c++) mellan node.js och den kod jag har. Så läser man de där specarna och det är hundratals sidor. Mängder av information att ta in. Ja och man orkar inte. Läser lite. Tar upp det några gånger till. Samma sak igen. Det är så mycket nytt. Man blir så överöst av ny information att man ger upp. Har inte tid. Det finns annat att göra också.
Men så en dag händer det något. Man kör igång som vanligt. Men skillnaden den här gången är att nu faller bitarna på plats. Man fattar. får till det. Känslan är såklart helt underbar. Man är mogen.
I början av min ickekarriär så kunde jag bli stressad av det där. Men numera är det sällan så. Skall jag börja med något som är helt nytt läser jag så mycket jag bara orkar. Packar in det jag hittar i huvudet. Ja och fattar såklart inte mycket. Sambanden är oklara. Då brukar jag skita i det där. Kör något annat. Låter bakgrundsprocesserna där inne i huvudet själv hitta sambanden. Och tänk, ja det är helt magiskt är det, en dag, när man återvänder till den där uppgiften, så har hjärnan sorterat och kopplat ihop information, och plötsligt så fattar man och kan köra sitt projekt.
Man skall alltså slappna av mer. Anstränga sig mindre. Det jobbas på också då, i alla fall om man har frågor som hjärnan tycker är värda att jobba med. Hjärnor älskar ordning och reda. Lite Tyska på det viset.
Hur många löv är det egentligen på vår Sörmlandslön? Det sådant man undrar. Men också sådant man har tid med efter pension Liksom.
Ett liv utan kaffe är ju såklart svårt att tänka sig. Likaså ett liv utan kodande. Eller utan musik. Eller utan att man fick en kram då och då. Eller fick ge en kram.
Pengar (och till och med semlor) är nog ändå underordnade behov.
Liksom.
Bra här på kullen. Kodar alltså. Lyssnar på musik. Dricker kaffe. Tre av fyra. Skapligt ändå.
Försöker förstå mig på threadsafe callbacks för en ny node.js modul. Får kämpa med läsandet. Blir snabbt trött. Men har gett mig fan på att stå ut. Det har varit jävligare. Jag orkar. Här längst bak i +1400 personer väntande +90 dagars kön.