Det är en spelning i Bollnäs med Pugh Rogerfelt. Av ingen alls anledning kommer jag att tänka på den. 70-tal såklart. Nästan allt händer då. Men konstigt nog är jag själv där. Har tagit min vita Amazon och åkt dit och lyssnat. Vill ju bli en sådan där jag med. Som Pugh. Sommar, ja det känner jag med säkerhet att det är. Juni kanske. Eller inte riktigt sommar. Slutet av maj. Vet inte. Men varmt. Solen värmer mitt ansikte där i minnet. Långnäs. Bollnäs. Mycket folk. Men jag är alltså själv där. Varför det? Var det här inte de år av mitt liv när jag verkligen hörde till?
Han med många keyboard dyker upp. Jo PS. Ljusdal. Får höra ny musik från Ljusdal. Låter bra. Blir sugen på att själv sätta mig och göra ny musik. Såklart. Men välkomnar detta sug. Behöver det där suget. Musiken är en viktig del av det som är jag. Jag måste bara hitta tiden för att sitta ner och åstadkomma sådan. Kul också när någon musikvän hälsar på. PS är med i allt som händer i den här kommunen. Han kan inte säja “nej” den mannen nämligen.
Ljusdal och Hälsingland är musik. Det är en viktig ingrediens här. Det har alltid varit så och det kommer alltid att vara så. Det finns så oerhört många musiker och låtskrivare i det här landskapet att det blir över för export till resten av landet också.
Förutom trevligt besök av PS händer inte mycket här i helgen. K och jag tar det lugnt. Vi behöver återhämtningen. Men det är essensen i vinterliv för oss tydligen numera. Vi vaknar till liv lite mer när vårblommorna också gör det. Men nu mer kokongtillvaro allså. Ständigt tända brasor håller oss varma.
Ny vecka i antågande. Det ser jag fram emot. Förkylningen från förra veckan verkar ha gett sig till större delen. Mer kraft kvar alltså den här veckan att ägna åt kärnverksamheten. Ja, låtsasarbetet alltså. Ingen väntar väl något som är på riktigt från mig. Kanske har ingen någonsin gjort det.
Ner mot 0.5 i korrigerad syn. Bilkörning i riskzonen nu. Ingen tycker det är konstigt att jag åker in på sjukhus med helt OK syn och kommer ut med jävligt dålig syn. Ja utom jag då. Om det nu beror på infektionen borde väl någon ha sett det sambandet tidigare? Hos någon annan alltså. Eller om det är en bieffekt av något annat? Att just de två veckorna då min syn verkligen bestämmer sig för att försämras av en slump skulle sammanfalla med min sjukhusvistelse känns ju underligt. Ingen vill i alla fall diskutera det där. Som om jag är dum i huvudet som tar upp det.
Men vad vet man? Jag är alltså inte ute efter att straffa någon eller ens hålla någon ansvarig. Vill bara förstå varför.
Nu skall jag ta tag i det som är kvar av denna första låtsasarbetsdag. Hård vind där ute som kommer från Atlanten. 15 m/s i byarna. Drar rakt igenom ett gammalt skolhus på en kulle i Los. Men Hulken kämpar emot och leder för tillfället. Heja Hulken!
