Ger upp vi femtiden på fredagen. Lägger mig i soffan. Har inte lämnat den för annat än sängen sedan dess. Sjuk. Troligen inte Coronavirus. Men influensa ändå. Kanske.
Nu ned-driven nedför trapporna ned till låtsaskontor av äligheten som lever omkring i kroppen. Det är skönt med soffa ett tag, men sen börjar “det där” krypa runt i kroppen på mig. Samma “det där” som gör att jag har svårt att ligga på en badstrand och steka, eller bara sitta. “Det där” som vill leta efter “klart”. Som varit min ledsagare genom hela mitt liv. På gott och ont.
Men vila gör susen. Det känns bättre nu. I alla fall lite. Lite vilja plus älighet ger styrka, Hoppas man.
Yngste sonen fyller tjugoåtta idag. Tänka sig. Tiden går. Inte fattar man hur det går till. Det kan vara en komplott alltsammans. Troligen.
“Blåsigt i Jämtlands och Härjedalsfjällen” säger man och såklart. En del får vi också. Vi är ju halvvägs i höjd.
Älig ~Rastlöst för er som undrar. Ovanåkersmål.
