Jodå, lever, men är förkyld, men vem har inte varit det!? Men såklart – man får stanna inne. Går man ut och snorar nu kan man bli skjuten. Antagligen. Men stannar inne gör jag ju ändå. “Jobba hemifrån” säger man. Ingen ting om låtsasjobb. Men det mesta av låtsasjobbet sker såklart redan hemma. Också de gånger när “hemma” är “borta”. Ja och tvärtom. Eller upp och ner och fram och tillbaks.
Releasar här. Heter det så? i386, amd64, armhf, raspian, ubuntu, debian. OCH etc. Kombinationerna blir många. Har man sen femtio olika komponenter… ja då får man hålla på hela veckan. Tråkigt dessutom. Paketering är till och med tråkigare än att skriva manualer. Ja och till vilken nytta görs det sen. För det där “klart” såklart. De flesta mål är såklart imaginärer.
Läser en bok om en fiktiv pandemi. En ren tillfällighet. Bra. Men problemet är att när man vandrar omkring här på dagarna vet man int evad som kommer från boken och vad som är verklighet. Skall bara packa lite mer saker och sen gå upp och läsa den där.
Edsbyn går till final som väntat i bandyn. HEJA. Man blir Edsbybo den här tiden på året varje år även om man som jag är i förskingringen sedan drygt fyrtio år. Avtar någon vecka efter finalen. Normalt. Tomma läktare i år. I Uppsala. Eller inte alls. Det visar sig. HEJA i alla fall.
Uppe strax efter fyra i natt och fixar med en avsomnad Hulk. I kalsonger och utan glasögon. Men kan såklart göra det där som måste göras i sömnen. Problemet är att jag får svårt att somna efteråt. Hinner vakna där nere i källaren. Man märker sömnbortfallet där på eftermiddagen när det anfaller en som en galen elefant. Men jag har varit med förr. Kör på ändå.
1989 just idag blev vi med web. Tror jag. Åtminstone har jag skrivit det i min almanacka. Ibland har de där noteringarna ett uns sanning i sig. Stort blev det ju. Fast egentligen är det bara hyperlänkar sammankopplade med kommunikation. Allt fanns redan. Men det var den där enkelheten som var grejen. Man fattade direkt att, “JÄVLAR”, det här fungerar och “jag vill ha” det. Japp, fast det bara var blå text. Men känslan när man for omkring där i världen de första gångerna. Klick så var man i USA. Ett till klick i Australien. Det var JÄVLAR VAD HÄFTIGT det med.
Fast nu. Slut. Skiter i det här. Bygget är,,,, nåja nästan “klart”. Eller om man vill “klart”. Det finns saker att titta på fortfarande. Frågan är hur noga man skall titta.
Godnatt!
Liksom!