Snälle N. ger mig sin gamla monitor nu när han själv har skaffat en ny. Det betyder ett stor lyft här nere på låtsaskontoret såklart. Nu ser man hela menyerna igen när man högerklickar. Bara det liksom. Att editera på en 22″ är en helt annan sak än på en 15″ såklart.
“Man blir så skyldig” skulle min mor ha sagt om hon levat. Ja och det är ju sant. Känslan finns där. Det är väl i princip bara datorlådan kvar nu och som inte är “ärvd” från sonen. Vi får helt enkelt se till att reglera den skulden i framtiden på något sätt.
Knappar vidare så länge.
ps Men kan definitivt konstatera att ~åtta år gammal teknik är helt ok för att jag skall kunna utföra mina enkla dagliga låtsasuppgifter utan minsta problem. ds
“Snöhögen” har gett sig fan på att hänga med till midsommar. Tamefan. Men det skall vi bli två om. Hur som helst, officiellt vår här på Hälsinglands tak när den är borta. Så det så!
Genom mina ögon såg Venus ut som en stor fyrverkeriblomma så jag var tvungen att rusa upp och berätta för K om “himlafenomenet”. En exploderande Venus vore ju något att berätta för familjen om. Men för henne och också för min kamera är det “bara” den där ljusstarka pricken som lyser där i nordväst som vanligt. Man kan alltså inte säga att det är jättetråkigt att se dåligt alla dagar. Nope, långt därifrån. Rätt ofta pratar jag med en sko i tron att det är katten också. Bara det.
Det började med vanlig hosta och feber. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. Samtidigt som första världskriget gick mot sitt slut bröt den ännu dödligare spanska sjukan ut.
“Snöhögen” ligger där och lurar idag med. “Linger” är väl ordet.
Annars allt bra. Passar på att putta ut en release av vscpd ut i världen. Iväg med dig bara, liksom. Annars är det mest node-red här just nu. All in där eftersom jag själv slipper bygga en massa liknande och grejerna börjar bli riktigt användbara. Mer om det där på Grodans blogg såklart, om någon här nu mot förmodan skulle vara intresserad av sådant.
Måste hitta energi för att komma ut och gå igen. Har alltid njutit av långa promenader tidigare men nu med axeloperationer och infektioner och allt annat skit så har det mest blivit innesittande. Men så kan man ju inte ha det i längden såklart. Det besvärligaste nu är väl att man inte känner igen folk som man möter. Eller kan skilja på en räv eller björn för den delen. Men man får försöka sätta sig över det där. Säga “FAN & JÄVLAR och förbannade skithelvete” och sen gå ut. Det får gå som det vill. Liksom.
Tillbringar fortfarande alltså mina dagar med huvudet ungefär femton centimeter framför två skärmar. Just den där närheten gör att världen inte blir mycket mer än skärmar och hettande kinder. Kompenserar känslan med Nightwhish och annat. Mitt liv vore intet utan musik? Skärmar däremot har jag kanske behövt titta mindre på genom åren. Men så länge man inser att den riktiga världen finns bortanför dem så går det väl ann. Kanske.
Hulken går på upploppet. Några dagar till sen skall den gode gröne och hettande våldsamme få vila fram till hösten. Måste byta lite grejer innan eldningssäsongen som som egentligen skulle blivit bytta förra sommaren. Inte bara tändelementet som brakade ihop för ett tag sedan. Men eldningsäsongvilan är en skön tid. Man får bara se till att ben inte av gammal vana går ner i källaren morgon och kväll.
Den där kaminen måste installeras här på kontoret dessutom den här sommaren. En riktig följetong har den blivit. Men det har inte velat sig riktigt med den där. En dröm såklart. Att få peta in några pinnar in i den under kalla vinterdagar. Njuta av sprakandet och lågornas dans. Inbillar mig att det borde bidra en del till energiförbrukningen också. Återstår att se såklart.
Men maj snart. Tänka sig. Sen juni. Sköntider framöver. Man måste liksom tillåta sig att njuta även om tiderna är som de är, ja kanske ännu mer just för att de är som de är. Fast så många konserter live ser det ju inte ut att bli under det här året. Sen kommer hästen, Den bävar jag för. Kommer det en andra Coronavåg så ser vi väl den då antar jag. Har vi mer tur än vi förtjänar så blir det noll och ingenting. Det återstår att se.
Men trotts sol ute och sol i sinne så skall jag knappa på lite. Kan liksom inte annat. 551 dagar kvar…
