Day: 13 April 2020

Joho. Uppe ur påsksoffan. Visserligen hostande fortfarande men med en frekvens några nivåer mindre så… tack, tack, tack mitt kära immunförsvar. För vad var man liksom utan sitt immunförsvar? Jag bara frågar.

Har faktiskt bara vilat i helgen. Eldat oändliga brasor i öppna spisen. Läst. Sett film. Ätit godis, matat in go-mat och sovit. Förskräckligt egentligen men skönt. Känner mig nyfödd (och ännu tjockare) efter detta. Igen.

Jodå.

Åtminstone nästan.

Uppstånden. Fast man nu bara är en enkel och vanlig människa.

Men måndag idag. Man bör sitta på låtsaskontor. Man bör komma igång. I alla fall om man är en sådan som jag. En riktig människa fast en levandes bara på låtsas.

Fast kanske finns det egentlige ingen endaste en som lever i en icke fantasivärld. Har aldrig funnits. Men få såklart som erkänner det för sig själva när de står och försöker förstå sig på sig själv där i spegelns återreflektion.

Liksom.

Man tror man är den ende. Men ser man sig omkring fattar man snart att “helvete“, halva världen tänker som man själv gör. Att vara ett unikum är inte lätt. Att få det påklistrat som epitet hur enkelt som helst.

Liksom

Stormbyar här idag. Huset rister här på kullen. Saker flyger omkring där ute. En del av dem är fåglar. Andra inte. Kråkorna leker i uppvindarna som barn som släpps ut i friheten för första gången efter en lång tids påtvingad innevaro.

Orolig är jag såklart för att saker skall gå sönder när det friskar i och ylar. Men man får stoppa undan den där oron. Ta tag i den när saker blir ett faktum. Oroa sig då först möjligen om man nu inte kan lösa själva problemet först. I praktiken oroar man sig ändå.

Björnrapporterna börjar dyka upp. Ett säkert vårtecken. Har dock själv inte sett en enda ännu i år. Men spanar såklart av omgivningarna konstant.

Livet är således gott här ute på en kulle ute i ingenstansland. Hoppas det ör detsamma där du befinner dig också.