Men det är väl bara Tomas Tranströmer, Anna Lindh och Cornelis Vreeswijks som har vett att lyssna.
Source: I pestens tid sjunger koltrastarna för Cornelis och Anna Lindh | Aftonbladet
Day: 14 April 2020
The virus has infected more than 1,924,000 people in at least 177 countries.
Source: Coronavirus Map: Tracking the Global Outbreak – The New York Times
Categories
Motgång
“Most people can bear adversity. But if you wish to know what a man really is, give him power. This is the supreme test.” – Robert Ingersoll
Categories
Det är våren
Vindarna har lugnat sig. Tio m/s är inget. Torkvindar. Våren är här. Trotts att det är riktigt kallt idag så är det så. Man behöver bara ställa sig där ute och sniffa lite så känner man tydligt vårens kittlande lust i hela näsan. Japp, trotts att man är förkyld. Nope, det luktar inte hundbajs och förruttnelse här ute. Det luktar nytt liv. Födelse. Vilja att leva till vilket pris som helst.
Jag glädjer mig. Bär in snöskyffeln i garaget fast jag säkert kommer att behöva den igen just därför. Lastar sen in en pall pellets ner i källaren. Gamle gubben blir helt slut av det. Mycket soffa och hostiga dagar har det varit. Men in kommer alla de där säckarna. Shuntar upp lite. Hulken vrålar på. Det fungerar med manuell tändning också. Fast sämre desto varmare det blir. Men två veckor eldningssäsong kvar. Det fixar vi. Med lite vrånghet.
Hosta är på minimum nu. Tre veckor tog det. Skall avvakta den här vecka och sen se om det går att få till någon ögonoperation också i Corona tider. Orkar inte slänga iväg en sommar till på sjukdomsbergets hårda sten. Fast vet såklart att måste man så gör man det ändå. Klarar det. Det finns alltid mer att ta av. Tills det inte finns det.
Just nu, här, i detta, ögonblick kan jag bara tänka på mat. Hungern sliter i mig. Gissar att det är excesserna från påskhelgen som lever kvar. Man vänjer magen med för mycket intag. Men håller ut en halvtimme. Rutinerna i en låtsasjobbarvärld tar en ner hit till kontoret vid åtta och lunchen infaller halv ett. Sen ner igen till halv sju. Återigen mat följt av nyheter. Sen ner för trapporna vid åtta igen. Det blir några timmar. Men är såklart bara på låtsas alltsammans.
Låter såklart fyrkantigt det där. Men just sådär ser en normaldag ut. Sen är kanske inte alla dagar normaldagar. Ibland sover man fem minuter längre. eller tänker andra tankar än de man tänkte igår.
Professorer som gråter ut i expressen, professorer som också vill ta del av rampljuset, professorer som måste kritisera har jag inget för. Man borde kunna klara av det där internt inom forskarvärlden. Om man var seriös. Det jag har lärt mig i livet är att de som högljutt och självsäkert skriker ut sina rätta svar är nästan alltid de mest korkade och okunniga. Vinner gör de som tar beslut och handlar. Alltid.
Nu ger jag efter för hungern.