Att skriva tester är bara marginellt roligare än att skriva dokumentation. Men det skall göras och det betalar sig tusenfalt när tester finns på plats. Eftersom jag sysslat med detta i princip hela dagen och har mitt huvud placerat tio centimeter från skärmen så blir jag såklart trött i både ögon, kropp och själ. Antagligen finns det någon strålning där nära skärmen som gör mig dummar också. Ja “skärmar” skall det såklart vara. Men skall man placera huvudet nära en skärm så får man ta en i taget. Testa själv får ni se.
Hostandet kvarstår och dert i ökande omfattning under dan. Dessutom rinner näsan. Fortsätter att gnälla om detta tills det tar slut eller jag inte orkar längre.
Men jag lever. Tänker göra det ända tills jag inte gör det längre. Optimalt är såklart om jag hinner checka in koden innan jag trillar av pin. Lever i en ålder, och nu då också i en tid, när man kan vänta sig det där frånfället när som helst. Finns alltså ingen anledning att bromsa. Det finns saker kvar att göra. Ingen plats för rädsla eller funderingar över mörker kontra himmel.
Lundell har ju börjat blogga igen. Vardagar 3 på väg antar man. Har ibland inbillat mig att han hade pengar så att han klarar sig ändå redan. Men verkar fokusera på pengaflödet in väldigt mycket. Blogga gratis (för att det är roligt) verkar inte vara hans melodi. Föll som en sten här efter sin fyllekörning. Men måste såklart läsa bloggen, lyssna på låtarna och köper antagligen “Vardagar 3” också. Giriga skitgubbe! Eller kanske är han bara ännu en tomte. Som oss andra alltså. En som försöker få dagarna att gå.
Helt plötsligt blev det en massa läsare av bloggen efter att det har varit rätt tomt ett tag. Min alltså. Men tar lätt på det där numera. Gäller antal lyssnare på min musik också. Eller VSCP användare. Jag gör min grej liksom. En slags seger det där över mig själv. Har väl alltid velat bli älskad och omtyckt. En svaghet som verkar ha gett med sig. Ålder kanske. “Fuck off” delen i en växer och utvecklas med åren. Tack och lov för det.
Vindarna hänger kvar över kullen. 17 m/s i byarna. Torkvindar. Tar med sig mycket fukt de där vindarna. Någonstans skall den där fukten sen fällas ut. Man hoppas att det inte blir i Sverige i sommar. Koltrasten och jag vill nämligen kvittra i lugn och ro där under blå himmel och stekande sol. Nära nu. Det ni!
Imorgon fredag igen. Tänka sig. Snart dags för grön IKEA soffa. Stilla somna i den på lördagsmorgonen efter frukosten (söndag med) efter att ha läst några sidor i en god bok. Kan man begär mer? Ja troligen. Men få mer är det inte många som får. Njut så länge det varar är devisen här. Livet är kort. Nämligen.
