Idag. Koltrastsång på kullen igen. Jag måste gå ut och konstatera ankomsten och såklart andäktigt stå där en stud och lyssna. Ser honom gör jag dock inte. Inte i år.
Allt är bra. Rent av underbart.
ps Tjattertanterna (Björktrastarna) är här dom med. Lika välkomna som Koltrasten såklart. Vad vore en gräsmatta en solig högsommardag i ottan utan jagande Björktrastar. ds
Det finns ingen ände på tröttheten i dessa tider. Varje dag handlar mest om HUR trött man är. Kanske är det sådant som händer gamla gubbar efter sextio.
Trött alltså. Idag. Skall städa. Försöker samla kraft till den uppgiften. Skulle antagligen behövas kokain för att få igång lekamliga energier, men te får duga. Har aldrig varit så mycket för de där hårda centralstimulerande grejerna. Kaffe, te, whisky och socker är min grej. Vågar inte väcka allt det andra som finns inom mig. Tänker jag. Tror jag är en typisk missbruksperson.
Hela dagen igår går åt till att försöka återställa det som en förlorad server innebär. Får till det mesta fram mot natten. Nu finns inga reservdelar kvar. Allt har gått åt och är lämnat till återvinningen. 557 dagar kvar när det som nu rullar måste fungera. Men man vet inte. Ibland ramlar det in ett gammalt moderkort eller en skärm från oväntat håll. Jag är inte kräsen. Det som andra för länge sedan ser som skrot är ofta guld här.
Det brukar i alla fall ordna sig.
Hostar såklart fortfarande. Är ju synd att sluta när man en gång har börjat. Om man nu ser på det på det viset. Men förbättringar. Avsevärda. Har uppnåtts.
Kortmeningar. Gillar fortfarande. Inte alla andra gör det. Fattar inte. Det är OK.
Trotts Corona och skit så går vi in i enklare tider här på kullen. Vi har två ekonomier. En eldingssäsongsekonomi och en sommarekonomi. Livet lättar väsentligt under den ena. Vän av matematik tycker då såklart att man bör spara under plånboksfull tid för att jämna ute plånbokstunn tid men det fungerar ju aldrig så. Håller man igen alla utgifter under ett halvår så får man istället hosta upp pengarna det andra halvåret. Verklighet kallas det. Äger man ett hus gäller det där i högsta grad.
Men sommar alltså. Den går att bada trotts all skit som nu händer i världen. Det går att åka ut i skogen. Gissar att till och med Koltrasten kommer att sjunga sina sånger. Ja och att sova med det där öppna fönstret, låta sommarvindar smeka en där man ligger i sängen och sakta vaknar till en ny dag. Grilla borde också gå. Lägga sig i gräset och titta på bulliga molnen som sakta åker förbi likaså. Ja man borde till och med kunna få ett glas rose` ibland. Det borde alltså inte gå någon större nöd på en.
Fast man lär väl gnälla ändå. Kanske hör det till åldern det också.
Men jag har alltid varit bra på att leva i nuet. Jag kan njuta i stunden fast världen håller på att rasa samman runt omkring mig. En egenskap som antagligen gjort att jag överlevt svåråren. Efter en konkurs där man mister allt gäller det att hitta pärlorna och njut av dem. Lever man med efterdyningarna av det där haveriet i tjugonio år blir man expert på att hitta glädje i det enkla. Tro mig.
Fast nu enklare tider alltså. Hulken får väl gå en vecka till. Sen dags för hans välförtjänta vila. Jag måste bara få igång varmvattenberedaren. Ett projekt som blir en riktig pärs såklart eftersom jag ser så jävla illa. Men det får gå. Det måste gå.
Nu skall jag koppla mina lurar till min telefon, vräka på lite musik och sen städa. Inte roligt såklart. Men sätter man igång med det så blir man av med det. Min devis. Ta det tråkiga först. Tyvärr innebär det nästan alltid att jag sällan hinner med det roliga.
Lev!