Jag sitter här lite jäktad. Har köpt en grillbok till dig Janne som jag vill skicka. Jag har sällan haft råd att ge något tillbaks för alla semlor och whiskypavor du levererat. Men nu hade jag det. Söker din adress på ditt telefonnummer men hittar dig inte. Letar på Hitta efter dig. Letar på Eniro. Ber min fru leta upp dig på Facebook och får höra att du ryckts bort från oss. Älskade snälla gubbe! Va’ fan! Inte redan. Jag blir så otroligt ledsen. Mina tårar faller. Du var den snällaste av människor. En osjälvisk person. Ett unikum. Jag är så tacksam för att du dök upp den där dan. Och sen återkom. Alltid fanns där med humor och värme. Jag kommer aldrig att glömma dig min vän.
Har ni sett att både twitter och Instagram har gått ifrån grått och nu är i helt färg!? Det är blått, rött, gult etc i klara färger så det nästan sticker i ögonen på en… Fantastiskt…
Ett snitt på 2 mm. Ultraljud för att lösa upp den gamla linsen. Sug. In med en ny lins. Direkt efter det. Livet blir ett annat. Världen får klara färger. Världen där utanför når hela vägen in till min hjärna.
När jag kommer hem ser huset nymålat ut. Familjen har fått skarpa ansiktsdrag. De “taskiga datorskärmarna” som jag kämpat att läsa på är plötsligt skarpa som om någon kommit på en helt ny teknik och ställt dit två skärmar med den på mitt bord. Jag är överväldigad. Helt!
Men visst. Ser dubbelt fortfarande. Skärpan finns inte riktigt där ännu. Jag kör med ett par glasögon som är tio år gamla och ordentligt fel i förhållande till min “nya syn”. Pupillerna är “stora som hus”. Det skaver och knirkar i ögat. Det skall ta sex veckor innan allt stabiliserar sig och man kan prova ut nya glasögon. Men redan här. Vilken lycka! Vilken skillnad. HURRA!
Mitt andra öga. Det jag har samlat på mig argument för att också få ta. Jag har aldrig egentligen sett annat än konturer med det ögat. Det går inte att mäta på ens eftersom det är så mycket grå starr. Men självklart säger man. Det måste opereras. Vad sägs om nästa vecka? JAAAAA!
Så trött men lycklig sitter jag här på låtsaskontoret nu. Det är en bit kvar på den här resan ännu. Man får helt enkelt bara hoppas att allt skall gå lika bra i fortsättningen som det gjort idag. Japp, ett nytt liv. Faktiskt. Jag är glad och stolt att jag bor i ett samhälle där vi solidariskt ser till att alla kan få sådana här operationer utförda för en symbolisk summa. Ingen vid sina sinnes fulla bruk kan väl försvara det där Trumpiska tänket. En utvecklad människa (och ett utvecklat samhälle) kan inte ha den själviskheten i sig helt enkelt.
När jag tittar på bilden från väntsalen i Ljusdal ovan så tror jag att min telefons kamera har blivit bättre den med. Men så är det såklart inte. Det är bara jag som trätt ut ur skuggvärlden och ser det jag inte kunde se förut. Tänka sig.
Gifter ihop VSCP med node-red. Det är på tiden. Även en trekvartsblind som undertecknad får ihop ett UI på några minuter. Skall på med lite larm och sånt på det, men sen så…
Imorgon ögonklinik. Förundersökning och med lite tur – operation. Håll gärna en tumme för det senare. Vi får se om jag hittar hem därifrån. Hamnar kanske i Alfta, eller på en ännu värre plats. Ja inget fel med Alfta egentligen såklart.
Koltrasten sjunger underbart vackert när jag hämtar posten. Eller det jag tror är “posten”. Postlådan är nämligen tom. Men jag stannar upp där ute. Lyssnar en stund. Njuter. Men har inte tid med mer än en “stund”. Finns att göra idag. Hoppas jag får tid att lyssna mer sen. Ja det tror jag. Just det där är prioriterat.
Försten ser till och med jag att den gröna explosionen har startat. Kan dock inte riktigt njuta av den. Gråfilter över världen. Men inuti mig kurrar något glatt över det där. Bra det. Liksom.
Klassiska mockarutor med kokos som också kallas kärleksmums. Kärleksmumsen bakas i praktisk långpanna och blir alltid saftiga och goda. När kakan svalnat bres chokladglasyr över och till sist strös kokos över. Saftiga chokladrutor som alltid uppskattas till fikat.
