Month: May 2020

Söndag. Eftermiddag. Man kan sova eller låtsasjobba. Själv gör jag både och. Sover av förmiddagen. Låtsasjobbar eftermiddagen. Varför inte. liksom. När man kan.

Norges nationaldag också såklart. Lite skulle man väl fira det Norska inom sig. Hans’en Törn, anfader, som kom över gränsen under ett sista Napolionkrig. Stannade i Sverige. Hälsinge regemente. Är en del av mig också såklart. Den som gjorde mig till pacifist utan att jag ens vetat om att han funnits. Men jag har ingen Norsk flagga att vifta med. Gör en mental viftning istället. Det få duga.

HEJA.

Fast nationalism… gillar inte. Ur den föds på tok för mycket ondska. Det är i blandningen som nytt föds. Inte ur likformigheten. Den vattnar bara ur. Försvagar. Jag tror att Sverige går som vinnare ur det som många kallar flyktingkris.

Den värsta kylan har flyktats. Nu skall det väl gå att leva utan allt för många lager tröjor framöver också utan i raseri glödgande Hulk. Men snö föll i natt också. Såg några gamla bilder och då låg det två decimeter tung snö just den här dan. Det kan alltid vara värre. Man får ta det som det kommer. Fortfarande går de som tror (och jobbar för) undergången bort i min värld.

Icke eldningssäsong betyder lite mer pengar att röra sig med här i huset, Men naturligtvis staplas det som försakats under vintern upp sig och måste betas av nu. Det tar någon månad att lämna bakom sig. Men det är ändå så att det härifrån och fram mot oktober flyter en enkel tid fram över kullen. Förra året borträknat då såklart med all sjukhusvistelse och skit. Ett år kvar. Man tror inte att det är sant. Fast påminner mig sjkälv om att inte leva i framtiden. Det är NU som gäller. Att göra det bästa av den sekund man är i. Man vet inget om framtiden.

Går nästan och hämtar gitarren tidigare idag. Den står där ute i studion fortfarande fast det mesta av det som var “studio” är flyttat in hit till låtsaskontor. Har inte rört den på mer än ett år tror jag. Axeln har såklart en hel del med det att göra. Fast en ursäkten håller inte riktigt längre. Men är för besatt av det jag håller på med. Går in i det igen. Kan inte släppa. Det finns något som driver mig framåt i det där. Galenskapen kanske.

Fast galet eller inte. Jag har nog alltid varit en särling. Lite utanför. Ensam. Vissa perioder i livet har jag nog trott mig höra till något större. Men såhär i retrospektiv inser jag nog att jag aldrig riktigt var med då heller. Känner en stor tyngd i bröstet när jag inser det. Men man är ändå den man är. Man går den väg man måste vandra. Jag har ändå känt mer tillfredsställelse i mitt liv än vad jag känt motsatsen. Kanske finns det ett värde i det. Kanske är det inte bara priser ur andras händer som avgör om man “lyckats” eller inte.

Turligt nog är ju alla vi idioter lyckliga.

Vet inte bättre.

Jag satt 1981 och drömde om att göra de grejer jag har gjort idag. Fyllde kollegieblock med tankarna och skisserna. Där har professor Björgvin rätt. Ja och nu finns dom på riktigt. Fler lär väl komma efter nästa år om liv fortsätter. En lång tid har gått sedan dess. “Ett livsverk” som någon skrev till mig en gång. Fast sandkonst kanske. En våg (eller en vindpust) och så är allt borta. Men grejen är att det varje sekund av den där vägen har skänkt mig glädje. Varje gång en tanke blivit till något verkligt har jag fyllts av “något” som gjort det värt (den ofta kämpiga) vägen dit. Konstigt. Men kanske just i det själva meningen med livet. Att hitta något som uppfyller hela ens sinne till fullo. Att följa den röst som kallar en att gå, följa den väg som läggs fram för en.

Fast galenskap såklart. Den måste till för att orka. Kanske borde världen helt enkelt skyddas från sådan som jag. En giftinjektion och så är vi borta.

Eller inte.

Jag är inte den som kan svara på den frågan. Såklart. Jag är för upptagen av mitt.

Det värsta med att använda sina egna grejer att det liksom inte finns någon att gnälla på. Alltså ingen att skrika “!jävla skitdjävul” till. Ja en som inte hör och alltså inte tar skada av kraftuttrycket men som har designat “skiten”. För att få ur sig alltså. MEN… Har man själv konstruerat grejerna ja då är det bara att stå sitt kast. Designa om. Rätta. Greja på tills man blir nöjd. Tills saker fungerar som de skall fungera. Ja och att känna lite ödmjukhet också i hela den där processen skadar inte. Det är svårt. Att tänka på nästa gång man svär över någon annans grejer.

Här började alltsammans för två veckor sedan när det var dags att stänga av Hulken. Då behövs ändå varmvatten. Jag har sedan länge bestämt att köra det med mina mina egna grejer. Javisst. Inga problem. En dag och sen snurrar det. Men när jag skall uppdatera firmware på en av noderna uppifrån kontoret så hittar jag en bug. Ja och sen när jag tittar på den så hittar jag en bug i en annan del och sådär fortsätter det. Till slut som värst tror jag att jag befinner mig tolv steg från själva uppgiften. Stor frustration.

Den här veckan har alltså inneburit att jag löst saker där borta från de där tolv stegen och vandrat steg för steg tillbaks. I förgår fungerade allt igen. Men då skall man fixa releaser på allt som är inblandat också. Det tar några dagar det med. Jodå. Så med lite tur är jag kanske tillbaks på spåret igen på måndag. Tur var det. Joho ja.

Tanken var annars att göra en demo. node-red + VSCP. Inget märkvärdigt. Kommer alltså vad det lider.

Annars längtas det efter värme här. Men nästa vecka ser bättre ut. Kanske kan man ta av sig ett lager kläder då. Ja och ändå gå omkring. Har varit omöjligt nu ett tag. Nära att trycka på pelletsbeställarknappen flera gånger. Men härdar ut. Som förväntat av en ocool gubbe.

K skall lämna covid19 prov till FH. Militären skall hämta. En hel procedur att följa med knackningar och annat. Själv hoppas jag att dom kommer med helikopter. Då skulle till och med jag som gift med provtagningsobjektet känna mig märkvärdig. Ja det gör jag såklart ändå. Gift med en av de av Folkhälsomyndigheten provtagna. WOW liksom. Sådana stålar satsar dom inte på ocoola gubbar inte.

Snart dags för grön IKEA-soffa. Brasan brinner redan. Jag menar kan det bli bättre än så. Hittar man en film som man inte ser så…

Trevlig Helg!