Month: June 2020

Jodå, nog är det norrut som gäller. Men juni är inte slut, juli är kvar, augusti likaså och september är ändå inte så dåligt. Så hurra för sommaren. Liksom…

För första gången på några år kan jag dra igång gräsklipparen på egen hand. Njuter därför av den där tretimmarsklippningen av en torr gräsmatta. Har inget emot det där annars heller – jag går där ofta och funderar över livet – men det är stor frihet att kunna klara av det själv. Jag värdesätter friheten. Mycket.

Egentligen gillar jag inte att slå ner all de där växterna. Tycker att allt skall få leva som det vill. Men livet är en avvägning. Klippt gräs ger mindre insekter när man sitter där ute och vill slappna av över en grillad morot, och ormar väljer andra platser för sin lek. Alltså drar jag fram som en skövlare över rik växtlighet med vår högljudda gräsklippare. Naturligtvis låter jag prästkragar och blåklockor stå kvar, de vackra klarar sig i en gräsmatta lika bra som annorstädes i världen. Det är lättare att vara vacker. Troligen. Det retar mig lite.

Maskrosor och lite annat har också sina fria zoner. Jag har aldrig förstått det där hatet som maskrosor får utstå. Nog är de väl vackra? Eller är det fel på mina nyrenoverade ögon?

Sädesärla och tjattertanter (Björktrastar alltså) uppskattar den där klippningen. Flugsnapparen likaså. De förser sig rikligt efter en klippning. Hur de kan fånga en till insekt med tio redan i näbben är en förmåga som går mina ringa intelligens förbi. Möjligen bär jag ansvaret för att de nu oskyddade insekterna blir offer för de där rovjägarna. Som en Hitler alltså. En som inte dödar själv men som sannerligen gör det indirekt.

Fast just det där med att ta sig genom livet och att skada så få varelser omkring sig som möjligt har jag såklart funderat mycket på. Det finns inget nolläge. Man kan inte ens komma nära. När jag blev vegetarian 1978 så trodde jag nog det. Att man blev en bättre varelse på planeten av det där valet. Men idag… ja man har gjort ett val. Möjligen mår man lite bättre inombords av att ha gjort det. Men betydelsen för universum. Nåja. Ringa på sin höjd. Men kanske är det just där det stora finns. Att åtminstone försöka göra gott.

Fast ondska och godhet är svårare än vad Amerikanska filmer försöker få det till. Människorna tycks ha tappat förmågan till nyansering. Det finns helt enkelt inget som är endera gott eller ont. Allt är grått eller en den av världens färger. Jämvikt. Den ligger mitt emellan. Inte i ändpunkterna.

Fast livet är inte svårare än en gräsklippning. Man dödar. Man föder eller bereder mark för liv. Och i det där försöker ändå vara en så god människa som det bara går. Men lyckas man. Ja inte ofta. Men kanske är det just det som innebär att vara en av de levandes. Inte mer. Inte mindre. Gott nog.

Jag beställer reservdelar. Tre trasiga maskiner. Det är så sommar ser ut här. Det som fallerar under vintern får fixas under lättsamhetens och ekonomins sommar. Jodå, det borde väl köpas nytt i alla tre fallen. Men försöker “en gång till”.

Fast lättare det där med reservdelar nu för tiden. Det finns till de flesta vitvaror idag. Letar men i Tyskland och England så är priserna inklusive frakt dessutom några hundra kronor lägre. Så där letar man såklart. Fast ibland är det tvärt om också så man får kolla runt lite.

Beställer inmurningsstos till Kaminen här på kontoret också. Nu jäklar skall det hända. Vi (ja “vi” är jag) börjar med muren. Lite spännande.

Snart är det dags att försöka få bilen genom besiktningen igen. Alltså på tal om reservdelar…

Men det är sådär “sommar” ser ut. Antar att det inte bara är här. Man har mer tid till det där man “inte hinner” med under andra delar av året.

Värmen är kvar. Igår var det “nästan jobbigt”. Alla fönster öppna men man satt här på låtsaskontoret ändå och svettades. Fast skönt också såklart. Utan låtsasjobb så var det såklart helt annorlunda. Nope, inte ens ett “riktigt jobb” hjälper. Möjligen badvakt då. Fast kvällsjobben är underbara numera när man kan sitta där med fönstren öppna, slå en mygga ibland – avskyr för övrigt att döda dem – lyssna på fågelsång. Konkurrerar med dem genom att spela musik högt, högt, högt. Fast lyssnar mest.

Koltrasten sjunger på sitt bästa här utanför. Varför griper den där sången tag i mig så hårt? Kanske är det den där lite vemodiga tonen som finns i den. Som svänger ihop med mitt eget vemod. Gifter sig i hjärttrakten någonstans.

Fast glädje över att finnas till finns också där i Koltrastsången. Vi har den gemensam också. Balansen mellan de två. Jämvikten.

Jag borde klippa mig. Borde ha gjort det för ett halvår sedan. Det är samma sak varje år. Jag går till frisören. Håret är så långt att man får skämmas. Det friseras. Jag bestämmer mig för att “nu skall jag hålla efter”. Sen går det ett år igen. Ja, dyrt blir det ju i alla fall inte. Alltid något. Inte många ser mig heller för den delen så det drabbar väl mest mig själv dessutom.

Jag skall försöka ha ledigt från låtsasjobb under fyra veckor i sommar. En vecka till bara. Vi får se hur det går. Regniga dagar kan man väl ändå slinka ner hit lite. Fast jag skall definitivt använda den tiden för att göra lite ny musik också. Har lite liggande. Fel. Har ganska mycket liggande. Men det skulle behövas lite investeringar där i studion också. Väldigt eftersatt som det ser ut för tillfället. Blir tungjobbat. Fast med lite vilja går det såklart. Vilja har jag massor. Det härligaste med de där studiosessionerna är att tiden bara försvinner. En gång satte jag mig en förmiddag. Var lite kissnödig och behövde väl egentligen gå och tömma. Men försvann i det där musikaliska och först vid sextiden på kvällen blev det toabesök. Då såklart i panik. Men det blir lätt. “Skall bara”,”Vad händer om”. “En gång till”. Fast jag önskar att jag kunde uppbåda det där teknikintresset också i musikdelen. Men det kan jag inte. Musik är en teknikfri zon för mig. Blir bara irriterad när den blandar sig i. Också därför kan jag inte riktigt hitta glädjen i mixandet, frekvenser och sådant hit och dit. Jag lyssnar. Låter det skapligt? Ja, då får det duga. Ibland får det faktiskt duga ändå. Därför att jag inte kan uppbåda energin att börja om med alla rattar.

Men lyssnar man på demos från kända artister så är det väl ingen större skillnad i kvalitet på det jag åstadkommer. Alltså tekniskt. Mycket beat, skönhet, hit-känsla skapas av de som tar vid efter en demolåt har presenterats. Ingen är expert på allt. Bäst blir det om man kan lägga 100% på den del man gillar och behärskar, sen lämnar man över till någon som lägger 100% på det som dom gillar och behärskar. Ja osv. Då blir det bra.

Låt fredagen ta sin början.

NU!

Sommarnatt, Göteborg, Ullevi, jag och äldste sonen, är det här för mig. Magiskt. Samma energi och magi fanns 1979 på Göta Lejon, Stockholm också såklart. Musik som aldrig dör.

Nope, jag tänker inte klaga på värmen…