Month: June 2020

Midsommarafton imorgon. Men just nu sitter jag här fortfarande på låtsaskontoret och låtsasjobbar. Jodå – tanken är att vara ledig sen fram till söndagskväll. Har blivit bättre på det där faktiskt. Förr var det väldigt lite “off-tid”. Fast saker var ju inte lika mycket på låtsas heller under den tiden såklart. Som idag. En stor skillnad.

Imorgon 500 dagar kvar till annat liv. Nu gäller det bara att överleva fram dit också. Livet är en riktig bitch på att lura oss ibland. Alltså gäller det att leva också under de där femhundra dagarna fram dit. Det är ingen väntan det handlar om. Det är ett bara ett skifte där borta. När allt blir på riktigt igen. Men det är också där jag blir en pensionär. Statsanställd. Friherre. Inte för att det kommer att förändra speciellt mycket här. Jag är redan där jag vill vara och i det jag vill vara i. Fast saker får såklart gärna vara på riktigt istället för bara på låtsas. Det fattar nog alla att man föredrar.

Grillat och jordgubbstårta vankas imorgon här på kullen. Excessernas tid alltså. Ja grillat lär det nog bli fler dagar. Visserligen har väl grillen sett bättre dagar. Men än går det att bränna en quornbit eller en halloumibit på den. Är det bara tillräckligt bränt och det finns potatissallad till så går det i. Fast glassen den åt ju jag upp idag så det får vi nog inhandla mer av. Mer glass vill man ju ha. Eller hur.

Fast midsommar hörnini. Underbar tid. Visserligen är det båtvändning på lördag 23:44 när sommarsolståndet inträffar. Båten skall segla norrut mot mörkret igen. Men faktum är att det är massor av sommar kvar. K har semester två veckor efter midsommar och då tror jag att också jag skall låsa kontoret och driva omkring som om det inte ens fanns något endaste lite att göra. Ja kanske låtsasjobbar jag någon regnig dag. Eller göra musik. Eller gör något annat bara för att det är skoj. Det där valfria är väl det som är semester. Färre måsten.

Den enda smolken i den glädje jag känner över den här midsommaren nu när jag både känner mig frisk och kry och ser som en hök är att Janne (Backa-Jan) inte är med oss längre. Jag tycker att han också skulle ha fått uppleva den här midsommaren och många därtill. Han saknas mig verkligen så att det gör väldigt ont inuti mig.

K har inhandlar semesterböckerna. Elva pocket. Borde räcka. Just det är en tradition och excess som vi har försökt unna oss varje sommar och varje jul även när det varit rätt kärvt. Det är inte alltid det har fungerat det skall gudarna veta, men då har ju biblioteket funnits. Att inhandla den där högen böcker är en fantastisk lyx att unna sig.

Sen måste man såklart lyssna på “Sommar i P1”. Underbart program. Ingen sommar utan det. Japp, man måste lyssna med musik för att riktigt förstå den person man lyssnar på. Valet av musik säger mycket om vem man är.

Ja sen innehåller väl en semester ganska mycket film. Men om bilen fungerar så måste man ut på vägarna också. Hälften av det där är dricka kaffe ute i det fria och matsäck på en stubbe. Det finns massor att se i närmiljön. Kul är det att åka på vägar och till platser som man inte tidigare varit till. Som en Nordanstigstur vi gjorde ännu förra året. Nordanstig stod inte högt i kurs hos mig innan, men efter den turen… jag älskar trakten. Hälsingland är vackert och det finns mycket att se här och man kan lita på människorna. Ja några crêpes i Järvsö måste det ju bli i år såklart. Hur gott som helst.

Nu är andra landskap vackra dom också. Det vet jag ju. Fast Hälsingland har ändå en speciell plats i mitt hjärta. Inte bättre. Bara mitt landskap. Japp, men jag delar det med den som vill. Utan antalsgräns.

Men får önska en glad midsommar till er som läser det här. Njut. Rätt vad det är så är det vinter igen. Antagligen får vi kämpa med effekterna av Coronaviruset i höst också. Vi behöver alltså samla all energi vi kan. Men inte i större folksamlingar alltså. Det gäller att inse att det här fortfarande är på allvar. Att man måste fortsätta att vara försiktig. För allas skull. Sverige är faktiskt stor nog för att det skall vara möjligt.

Njut!

När det liksom bara slinker ner.

Ju äldre man blir, desto större öron verkar man få. Möjligen är det en kompensation för att man hör sämre också eller också är budskapet helt enkelt att man skall lyssna istället för att prata. Ett råd som de flesta i min ålder definitivt behöver ta till sig även om man motvilligt tar till sig att rådet även gäller en själv.

Ljusdal idag. Köper några brädor och lite potatis till den veganska sillen som skall inmundigas i midsommar. Om man nu kan kalla det det. “Sill” alltså. Men det smakar som det. Är gott. Fast Aubergine i 1-2-3 lag plus några simsaladim är det ju egentligen.

Med tom tank åker vi. Macken i Los är första delmålet. Men bensin får man ingen där. Det går inte att välja pump. Jag vågar inte “laga” grejerna med “hård spark”. Så vi får åka ändå. Blir onödigt spännande när milen avverkas och tanklampan lyser starkare och starkar4. Fast det går bra. Vi släcker den i Färila. Hundrafemtio spänn. Inga fulltankar här inte.

Stimutbetalning idag. Mer än en fattig musiker gläds åt några midsommarkronor på kontot. Jag gläds med dem. Ingen påfyllning här. Vore roligt med åtminstone en sådan även om det bara var en spänn. Men har väl aldrig haft färre lyssnare än just nu. Fast inget man dör av. Tror jag.

Brädlapparna då. Jo K vill ha odlingslådor. Ja, jag med. Snickra alltså. Något som är roligt om man har verktyg och nytt virke. Alltså blir det roligt. Eftersom jag nu har båda.

Läser det här och vill genast sätta igång och bygga. Jag vet att det kommer att skrattas åt våra energiproblem i en framtid. Synen på den som en bristvara när energi egentligen är det enda vi har gott av.

Fast nu tänker jag dricka upp mitt kaffe.

Så det så!