Day: 2 June 2020

Opererar högra ögat idag. Kommer till sjukhuset före tio. Sitter på tåget mot Ljusdal på väg hem igen halv ett. Gammellinsen är hård som en golfboll. Vad annat att vänta av en gubblins tänker jag. Men ultraljudverktyget på styrka tre fixar det där. Linsen är borta på ett litet kick i den där ljustortyrmaskinen. Ny lins pressas in i två milimeterssnittet. Efter det för mig – “VARDE LJUS” – och ljust blev det. Jag ser nämligen bara 0.1 korrigerat på det ögat. Men kan ändå se att det finns saker och att de rör sig, ja och så ljus och mörker. Nu jäklar blev det alltså ljust. Väldigt ljust. Någon liksom tände lampan.

Ljus alltså och fullaste skärpa på vänster öga. Succé! I alla fall så här långt. Man skall ju inte ropa hej innan man är över bäcken och allt det där. Men LYCKA! här och nu. Det är nu som räknas. Faktiskt.

Ögondropparna däremot är ingen lycka. Man skall droppa dem i ögonen i tre veckor, En gång varje dag. En flaska om tre milliliter kostar 280 spänn. Man behöver en till varje öga. Kan krossa vilken budget som helst. Man tänker att smuggling av knark, cigg, sprit knappast lönar sig i jämförelse med att smuggla ögondroppar. Straffskalan borde vara lägre den med. En man med grå trenchcoat som tillgodosåg behovet för halva priset borde väl stå där utanför entrén till apoteket. Kanske skulle man helt enkelt själv bli den mannen. Ja, eller lära sig blanda dropparna själv. Det finns säkert tips om hur man gör det på nätet. Fast, nåja, nu är dom inhandlade. Operationerna är utfärda. Förstögat såg bra ut sa doktor X. Nytt liv! Behöver förhoppningsvis aldrig mer sådana här dyrdroppar. Andra får ta sig ann den affärsidén. Alltså! Liksom!

Vinkar till Janne när vi åker förbi Järvsö. Tänker att han finns där. Men det gör han såklart inte. Hans värld är hela universum nu. Jag är säker på att han förundras över det han ser och hör. Saknad så att hjärtat nästan brister. En vän. Som blev det. För evigt.

I Ljusdal uppstår väntan innan buss mot Los avgår. Coop då såklart. Köper lite dygnsgammalt bröd till halva priset – duger till mig – köper sen den där vanliga cappuccinon och bullen för en tjuga. Valuta för stålarna. Sitter där sen och tittar på människorna och fantiserar om deras liv. Ett plus numera är ju att jag ser dem rätt bra också. Människorna är vackra. Nästan alla. Nope fel. ALLA.

Möter brandkåren med fulla blåljus när jag går tillbaks mot bussen. Åskväder. Blixtarna viner över Hälsingebergen på vägen hem. Skogsbränderna släcks på löpande band. Hemma skakar både hus och rutor när åskan dundrar på. Sommar hörnini. Det är stort och smått. Nätets alla grejer överlever. Man borde väl tacka någon slags gudom för sådant.

Somnar en stund på soffan innan jag skall fixa mat. Uppstigning fem gör att det inte blir så många timmars sömn. Det skall oroas för att inte vaknas också. Ja och ocool gubbe läggas sent eftersom han “skall ju bara” innan ljuset på låtsaskontoret släcks. Men allt sådant där löser sig. ALLTID.

Men nu då. Ja knappa på såklart. I alla fall så länge som man orkar.