En sak som jag verkligen inte fattar är varför etablerade musiker är sådana idoldyrkare som de är. Det är ett jävla namedroppade hit och dit och upp och ner när man pratar med dem. Borde man inte istället vara lite immun mot det där när man själv är där liksom? Bara människor allihop liksom. Lite tröttsamt är det faktiskt. Är ju en sak om man beundrar någon för att de gjort en bra låt eller trakterar sitt instrument på ett galant sätt. Men det är aldrig det det handlar om. Ett känt namn skall liksom spilla över cred på den ande musikern.
Finns det någonting som är viktigare under en pandemi än att människor ska överleva? Och hur kan man anse att en strategi annars har fungerat väldigt bra? När Anders Tegnell hävdar att våra förslag inte är ”vettiga” och ”genomförbara” underkänner han samtidigt de insatser som Norge, Danmark och Finland på ett så lyckosamt sätt genomfört, skriver 23 forskare och läkare.
Att forskare är oense. Inte alls ovanligt snarare självklarhet som för forskningen frammåt. Det finns olika sätt att se på saker och man bör diskutera öppet. Men när blev Expressen och DN forumet för det? Man kan bara sucka tycker nog jag.
Jag städar kontor. Japp, det är verkligen på tiden. Det är rent ut sagt förbannat äckligt, dammigt och lortigt här på låtsaskontoret. En av fördelarna med att se dåligt var att man inte noterade det där. Rättelse: Den enda fördelen, och man får leta den jävligt hårt.
Dammsugare klarar 100 + 45 + 45 och lite till kvadratmeter sen är påsen full och säger att det får räcka. Tycker dammsugaren, dock inte jag. Men såklart, fler påsar, nope det finns det inte. Inte en endaste en. Slänger alltså iväg en beställning. De där kvarvarande 100 – några tiotal kvadratmeter får alltså tas då när nya påsar anländer. Men griper istället tag i skurandet av de dammsugna delarna av lokalerna (som inte alls är på låtsas). Detta genererar svartvatten. Men till slut ljuvlig doft av såpa i lokalerna. Sisådär, det går en dag.
Nu sitter jag här. Trött ocool gubbe med ont i kroppen. Löjligt såklart. Finns ingen anledning varken till trötthet eller ont. Men ändå är det där. Behöver mer fysiska sysslor alltså. Träning. Tecknen är tydliga. Fast nu får det räcka. Alltså för idag. Tar tag i koden istället. Låter hjärnan också få del av dagens träning. Söker jämvikten. Som alltid.
När jag sitter vid skrivbordet inser jag att det enklaste hade såklart varit att låna dammsugaren uppifrån lägenheten. Göra klart. Nåja, ibland hjälper hjärnan till när man behöver sitta lite på rumpan igen.
Nyheter, jag är i den ålder när man anser dem heliga. Dock inte längre låst av tablå nu när det finns SVT Play och andra appar. Men se dagliga nyheter det vill jag gärna. Hinner med ett webinar om ST’s nya nätverksprocessor innan dock. Men som vanligt är det mest en tidsspillan. Man tar in den där informationen snabbare själv genom att titta i ett datablad. Jodå, ibland får man titta länge och noga om man vill förstå. Men oftast hämtar man in massor med en genomläsning. Har svårt att förstå att tillverkarna kör så hårt med webinar. Men antagligen är jag bara för gammal för att ta in informationen den där vägen. Ja och min tid är snart ute så jag tänker inte lägga mig i.
Nyheterna ger väl inte så mycket dom heller o sanningen skall fram. Världen är galen. Galnast är Trump. Socialdemokraterna har glömt vad ordet “solidaritet” betyder. Inget nytt alltså.
Jodå, hinner få i mig lite mat också och diska lite innan jag vandrar ner för trapporna igen. K har möte med de sina. Vi möts i trappen – hon på väg hem, jag på väg ner till låtsaskontor – och säger “god kväll”. Vi innefattar säkert “god nat”t i det också eftersom jag nu oftast sitter här några timmar när jag väl satt rumpan i stolen.
Ja nu låtsasjobb då alltså. Ja och denna text som uppvärmning. Men på riktigt fast det nu är på låtsas. Jo, det kan ni ge er fan på…
