Listorna. Både K och jag ägnar tiden åt att ta oss genom listorna. Alla de där sakerna som bör fixas men som man aldrig hinner med till vardags. Det är nästan jobb på riktigt allt det här. Trotts semester. Den enda belöning man får är att punkten försvinner från listan. Fast det finns en glädje i det. Jodå. Lite fånigt såklart. Egentligen. Men ändå. Man fungerar tydligen så. Fast listorna är långa. Punkterna fler.
Fast det förekommer vila också. Före och efter. Såklart gör det det. Njutning och arbete. Böcker, film, serier, sova.
Återstår idag gör bara vattning av blommor. Ingen stor uppgift. Men viktig. Backa-Jan brukade pika mig för mina taniga pelargoner med ett flin. Men jag gillar dom. Mina tanter. Japp, det är det dom är. Vi har dagliga konversationer här på låtsaskontoret. Vissa av dem har funnits i släkten sedan tidigt 1900-tal. Hört skvaller i bondkök. Ibland får jag höra någon liten historia. Det hände mycket i gamla bondkök i Roteberg, Ovanåker kan jag lova. Allt kan inte återberättas här. Men någon historia kanske kommer med en dag. Vad vet man?
Min älskade humle ville inte längre sträva uppåt, uppåt upp mot han/hon/det/gud och utlovade himlar i år. Fast år andra sidan så… om det nu finns en himmel, och humle plantor har tillträde där så kanske den växer där då nu. Kan man få önska att den växer ner hit mot oss möjligen? Eller är det för mycket begärt? Troligen. Humlens strävan uppåt har varit en del av somrar länge nu. Saknas alltså. Måste inhandlas ny. Helst tre eller fler för ett humleskepp. Men finansiella resurser saknas för det just nu. Dyrt. Man får längta och återkomma en annan sommar. Det fungerar det också. Jodå, vi har listor för sådant också. Såklart.
Men nu. Vattna blommor.
