Just idag skulle farsan fyllt 98. Man undrar hur han skulle pallat med ett förfall som följer med en sådan hög ålder. Nu blev han bara 70. Dog i sin prime i mångt och mycket. Det sista han sa till mig var att han börjar bli gammal nu och att det nog var dags snart. Det sista jag sa till honom var ett förnekande av det och ett “hej så länge”. Två timmar senare var han död. Men inte mycket blev osagt. Vi han med en del viktiga ord före den stunden. Jag lärde känna en far som i själva verket var en mycket liten och rädd person under ett starkt och självsäkert yttre. Så som man såklart kan bli om man växer upp utan en far och mister sin mor som ung. En glipa in till sitt verkliga jag, den verklige människan, som öppnades upp under korta stunder och som man kunde ta del av om man vågade se det för vad det var, fanns där några gånger.
Nu är brorsan 71 och jag snart 64. Vi står på tur. Alla i den gamla generationen har redan vandrat vidare. Tiden hinner man liksom aldrig ikapp. Man ligger alltid ett steg efter. Våra söner och döttrar kommer att undra vilka vi var och hur vi skulle blivit om vi fått leva några år till. Eller kanske blir vi bara den där belastningen. Den som gör att man drar en lättnadens suck när det är över och man går vidare. Den där sucken som också lämnar dåligt samvete efter sig.
Att vår tid har ett slutdatum måste man leva med. Göra allt för att livet skall vara så härligt som det bara går från födsel och fram till den dan. Det är liksom hela grejen just det med att leva. Inte ens svårt.
Det är fortfarande fredag här. Fredag hela veckan. Fredag har liksom satt sig hårt fast i mitt huvud. Det är hemskt. Jättehemskt faktiskt. Inget fel med fredagar iof. Men inte varje dag. Fredagsmys. Usch. Liksom.
Imorgon är det alltså lördag men lik förbaskat dyker säkert en fredag upp imorgon också. Om det nu verkligen inte de facto är fredag imorgon. Vilket det troligen ändå är. Eller inte. Alltså. Liksom.
Lullar runt lite på låtsaskontoret idag. Plockar ihop lite saker för sakens skull. En ursäkt för att fylla på med lite musik. Blir mindre musik att lyssna på när man är ledig och inte bara låtsasledig eller låtsasarbetande eller vad man nu skall kalla det jag sysslar med till vardags. Ute spöregnar det. Lite trevligt egentligen. Men inget väder att vistas ute i. Tycker då åtminstone jag. Alltså håller jag mig inne. Vandrar runt bland allt skrot. Minskar entropin genom att plocka ihop saker i lådor där jag med all säkerhet inte kommer att leta när jag behöver just de där grejerna nästa gång. Dessutom är allt det där en hopplös kamp eftersom är det något som universum verkligen strävar emot så är det entropi. Så vem är då en simple enkel människa som jag för varelse att hålla emot mot sådana mäktiga krafter. Man borde sluta plocka ihop och städa över huvud taget således. Kasta bort dammsugaren och städgrejerna. Göra prideflaggor av fiberdukarna. Eller kalsonger. Göra slut med det där. Jo jo, jo, alla som hälsat på här på låtsaskontoret någon gång vet att jag har tillämpat en del av det där redan. Men universum pockar alltså på och tycker man skall utöka det där. Ta det ett steg längre. Låta entropin ha sin gång. Ge sig hän åt annat, viktigare, istället. Visst låter det som musik i den lättsammes öron?
Finns goda förutsättningar för att få känna doften av tång imorgon faktiskt. Mer om det senare. Kanske.
Hav förresten. Snacka om entropi. Den enda ordning som kan skönjas är att hela alltet är inneslutet i den behållare vi kallar hav. Men ge det tid. Förändring är den enda vägen. Hav må förändras. Försvinna eller omfördelas. Jämvikt = entropi = den enda sanna guden. Om man nu behöver sådana. Gudar alltså. Hur-som-helst. Den rätta vägen är oordning. Hjälp skriker såklart alla ordningsamma.
K bakar bullar. Jag tror det är en av anledningarna till att man gifter sig. Att gifta sig med en fru som inte bakar bullar är ett verkligt slöseri med liv. Läs nu “fru” som “man” om du vill. Det räcker om åtminstone en i hushållet, ibland, åtminstone med någon slags enkel regelbundenhet, ger sig hän till just den där sysslan. Det handlar lika mycket om doften som fyller huset under själva bakandet som den färdiga produkten. Den man stoppar i sig. Inte kan hålla sig från när hungern sliter i en. Nåja pockar på. Det behövs inte så mycket för att man skall ta sig till frysen, plocka ut några ur en påse, slänga in dem i mikron några minuter och sedan glufsa i sig. Gärna till kaffe. Men saft går bra det med. Whisky och kanelbulle är f.ö. oslagbart det med. Alla har inte fattat det. Det lär inte räcka med att det kommer från en ocool typ för att få fler att prova heller såklart.
Hmmmm… Kanske man skall gå upp och provsmaka. Det är ju ändå fredag. Smakar som bäst gör de nu ändå precis nyss utkomna ur ugnen. Jo. Ja. Jag tror jag förtjänar en fyra, fem stycken. Ja det tycker jag absolut. Ett glas saft också kanske. Jo, ja. Inte har jag växt upp inte. Varför skall man det? Någonstans började folk erbjuda en en öl istället för ett glas saft. Har aldrig nappat på det där. Men gillar båda.
