Kaffe är liksom grejen. En halvtimme efter att muggen är urdrucken är jag igång igen. Centralstimulerande. Och gott. En seger alltså. Fast om jag minns rätt så fick man kämpa för att tycka om det. Jag började plugga (igen) när jag var tjugotvå. Läste in teknisk linje på gymnasiet nere i Katrineholm innan fysiken. Alla drack kaffe där nere. Inte jag. Men grupptryck och sena timmar med läxläsning fick in också mig i fikafollan. Bort från läskedryckerna. Ja sen har man suttit där. Tog med lasten till Uppsala och sen vidare in i programmerings konstiga värld. Mängden räknades i kannor nu. Inte i koppar. Alltid med en cigg också ständigt redo. Kaffe och cigaretter visade sig ju vara själva grejen liksom. Det kan jag sakna fortfarande trotts att det var länge sedan nu som jag rökte en cigg senast.
Numera dricker jag inte så mycket kaffe. Max två muggar på en dag. Oftast bara en. Den där uppiggande effekten känner jag dessutom sällan av. Behöver den normalt inte. Utom som idag då. Då den verkligen är det som avgör dagens utveckling. Länge leve gifterna. Liksom.
Fast nu kväll då. Höjer man upp sig med kemikalier åker man neråt efter en snabbare kurva. Så också med kaffe. Mycket skit i den där drycken. Jag känner stor osäkerhet till alla rapporter om dess goda egenskaper. Där är det nog mest pengarna som talar. Samma pengar som får 5G att synas och diskuteras överallt också just nu. Det an inte ens visste att man längtade efter men tydligen längtar efter. så att man nästan borde bli sjuk.
Apropå konstigheter. Amerikanska valet. Rapporteringen är som om det var val i Sverige. Är vi så jäkla intresserade va det där egentligen? Eller är det där intresset, liksom 5G spaltmeterna idag, en skapelse? Att USA är den goda makten och Kina och Ryssland och några till de onda. Sådär enkelt Hollywood upplagt. Ja eller tvärt om om man är lagd på åt det hållet. För enkelt för mig. Behöver regnbågen och gråzonerna i mitt liv. Har aldrig mött en företeelse eller en människa som varit antingen ond eller god. Grått/regnbågen är själva verkligheten. Kaos och jämvikt. Ja Kaos == Jämvikt rent utav. Min religion.
Här regnar det. Hade jag nu fått upp väderstationen så skulle jag kunnat skriva mer om det. Men har koll på en hel del andra parametrar. Men skall bespara er alla de siffrorna. Men regnar gör det. Trevligt när man sitter här inne på ett låtsaskontor och försöker avluta dagen lite tidigare än vanligt. Jag gillar regn. I lagom mängd.
Hittills den här veckan har jag inte träffat någon annan än familjen. Man kan nog lägga på fler veckor på det om man inte räknar med affärsbesök. Kanske sorgligt. Kanske inte. Men jag har varit solitären hela mitt liv. Ända från barnsben faktiskt. Kan inte minnas att jag någonsin har känt en direkt sorg över det heller. Alltså insett ensamheten och sen gråtit en skvätt. Nope, min hjärna har alltid levererat. Oftast inga nyttigheter förvisso. Men något och det hela tiden. Tillräckligt för att det inte skall bli tråkigt. Jag är oändligt tacksam för min hjärna och hur den fungerar. Den duger liksom. Alla kan ju inte vara genier. Eller också är det just det vi är. Allihop.
Det måste vara någon gång runt den här tiden som jag åkte till Uppsala. Jag praktiserade som kemist på vattenverket i Eskilstuna under sommaren och hyrde ett rum där under veckorna. En månad tidigare hade jag fått antagningsbeskedet till fysikerlinjen i Uppsala. Det största faktiskt. Jag känner den där känslan av att öppna det där brevet i magen fortfarande. Eufori. Att få egna barn är väl den närmaste jämförelsen. Men då var man så slut att man inte riktigt kunde ta in det. Men det där brevet. JIPPPPPPPPIE!!!! Tror att jag firade med ett paket tresmak glass. Fem spänn. Det finns ingen att dela glädjen med. Men upp till Uppsala var det. Lägenheten var tömd. Rummet i Eskilstuna tömd. Jag skulle bo på hotell innan jag får studentrummet. Tåg upp mot Uppsala. Halvvägs stannar tåget. Vi har krockat med en bil. En kille och en tjej omkommer. Påkörda vid en obevakad järnvägsövergång. Men världen rubbas inte ens. Underligt. Något borde man ha känt där. Hemskt såklart. Men mer borde fastnat. Men vi fortsätter med buss bara efter någon timme. Uppsala. En ny stad. Ett nytt liv. Kommer man att klara det där? Oro. Sen studentrum. Nya kamrater. Bra och roliga människor. Den första kursen. Analys. Den första tentan. Som man klarar. Jippie! Vill mer. Vill bli en ny Einstein. Är ju det nästan redan. JoJo… Vill förstå han/hon/det/gud och lagarna som styr universum. Blir faktiskt avundsjuk på alla som är där i den där situationen just nu. Vilka lyckostar.
Liksom.
