Man undrar ibland. Över liv. Hur det blev. Varför. Vägen framåt. Fredagsfunderingar. Men man vandrar på. Som man gör. Hela vägen som jag lovade en gång. Imorgon bär. Så många som det går att hitta. Hittar man inga bär får man nöja sig med upplevelsen. Oftast räcker det. I alla fall om det finns lite matsäck och kaffe med. Det behövs inte så mycket. För att orka vandra på.
En trollslända stor som en handflata flyger in på kontoret idag. Vacker och skimrande blå. Med visst besvär lyckas jag få ut den igen. Så att dess dag i ljuset inte slutare på ett datoriserat dammigt och gammalt låtsaskontor. Jag kunde såklart ha skitit i den också. Lämnat den åt sitt öde där vid ett stängt fönster med friheten på andra sidan. Kanske säger handlingssättet något om vem man är. Eller också gör det inte det. Jag skulle ha släppt ut den i alla fall. Jag tror på liv. Behöver inga belöningar nu eller i ett efterliv för att göra det där. Karma och han/hon/det/gud kan dra åt helvete.
Eller inte.
Liksom.
Min fredag är i alla fall slut. Fönster är stängda. Dörrar är stängda. Bara sängkammarfönstret är öppet. Suger i mig det sista av sommaren. Låter det blå omsluta mig.
