Day: 27 August 2020

Publicerar, checkar in och säger “klart”. Åter till det som skulle göras egentligen alltså. Fast den här dagen har väl nått sitt slut. Ja veckan med. Imorgon blir det inte ens låtsasarbete. Swiiiish säger de, de där veckorna. De har en förmåga att flyga fram så att man inte alls hinner med. Alltid står man där i slutet på veckan och känner att man inte riktigt fattade vart den tog vägen den där veckan som skulle innehålla hur många “klar” som helst.

Men det är väl därför som söndagskvällarnas veckouppstart är så ljuvlig. Då ligger hela den där veckan orörd och oskuldsfull framför en. Jäklar vad man skall hinna med saker då. Storplaner. Som man alltså får revidera senare. Men lär sig av det. Icke.

Som låtsasjobbare får allt ta den tid det tar. Så säger lagen

Men imorgon kopplar jag alltså bort mig från nätet. Stänger av en dag. Klurar.

För övrigt undrar jag ibland om jag egentligen existerar. Troligen inte. Man skall nog vara mindre genomskinlig för att göra det. Fast man skulle tro att min stora kroppshydda borde göra avtryck. Åtminstone borde de automatiska dörrarna till affärerna öppna sig. Men icke. Eller åtminstone oftast inte. De där sensorerna ser mig inte. Eller världen ser mig inte. Eventuellt skulle man kunna utnyttja det där till sin fördel. Fast… Hur som helst. Man har haft sina 15 sekunder. Nog räcker det. Fri är jag väl skapligt ändå. Friare än de flesta åtminstone. På väg mot ännu mer frihet. 431 dagar…

Men nu en stund med Ulf Lundell. Pengar har han. Berömmelse har han. Men fri är han inte Han sitter fast stenhårt i förväntningarnas bojor. Man ryser när man tänker på det. En gång längtade även jag efter berömmelsen. Men han/hon/det/gud ville annat. Jag böjde mig för det till slut. Nu i slutet på livet har insikten kommit ikapp det motvilliga beslutet. Stackars Ulf Lundell. Men Vardagar3 kan jag rekommendera.

Förresten. Med så mycket han/hon/det/gud och Halleluja och annat här på bloggen. Är man religiös då? Alltså om man tror att han/hon/det/gud är en ekvation, en fysikalisk formel, universum. Men ingen man kan “prata med”. Isåfall, ateist, måste vara tomt att vara. Allt försvann helt plötsligt. Fast mest handlar det väl om vad man kallar saker. Eller något.

Nu så.

God natt!

Finns väl inget att bli lycklig över, men jag tar mig igenom det där projektmakeriet och når fram till dokumentation “klar“. Nu skall den bara laddas upp också och sen skall man väl våga sig på en release. Borde hinna få till det också under kvällen. För framtida segrar. Sen kan man alltså återvända till det spår man var på. Det som behöver det här biblioteket. Eller ja, inte då men om det fanns hade det behövts. Nu finns det. Alltså behövs det. Hmmm…

Livet i en låtsasarbetsvärld går alltså vidare. Man får låta bli att tänka på hur mycket tid och energi man lägger ner på det här. Hur lite det uppskattas och används sen också. Det är vägen som är målet. Men det är lättast att acceptera det om man inte funderar så mycket på det utan jobbar vidare.

Kallt är det här på kullen. Man har fått starta elektriskt element som hjälper upp det där en aning här på låtsaskontoret. Men fryslort är jag född och fryslort kommer jag alltid att vara så alltså går jag omkring och huttrar hela dagarna. Har dock beställt rör till kaminen idag. Det har verkligen suttit långt inne. Men nu skall det göras ett försök att få den monterad och godkänd. I framtiden kanske det elektriska behövs mindre då alltså i kalltider som dessa och när det är värre bett i kylan.

Egentligen skulle jag behöva lite storstad typ Stockholm just nu. Vandra där efter gator som är fulla av bilar, folk och larm. Det var så länge sedan nu att jag inte är riktigt säker på att allt det där finns. Men befinner mig såklart mil från den möjligheten. Så därför höjer jag ribban och tänker London, New York. Kan man inte komma till Stockholm så kan man ju lika gärna tänka större eftersom an inte kommer dit heller med stor sannolikhet. Fast det gör inget. I sinom tid kan man åka söderut.

Nere på affären, där jag handlar extraprissmör, har det lugnat ner sig. Turisterna har flyttat söderut som vilka flyttfåglar som helst. I alla fall de flesta. Lite synd. Kul med alla dessa okända ansikten. Som om det nu var någon skillnad för mig som inte känner de bofasta heller. Men det blir en speciell känsla. Folket på affären pustar å andra sidan ut. Det är hektiskt där under sommarmånaderna. Men bra för ekonomin. Gynnar alla.

Men nu skall jag brassa lite käk tills K. kommer hem. Jo jo det låter avancerat. Men icke. Jag har väl en sisådär fyra rätter som jag låter snurra runt. En vanlig dag lyckas jag sällan ens md någon av dem.

Livet går vidare ändå och jag åker med. Liksom.