Jaha, 871 sidor vardagslunk. Jag vet egentligen inte varför jag läser. För det är en mycket bortskämd gubbe som skriver det här. Gnällig på gränsen mot olidlig stundtals. Men han får mig att läsa klart varenda en av de här böckerna. En förmåga och talang har han ju. Den har han i sin musik också. Lika gammal som brorsan är han. Lika lite som han och jag förstår varandra över åren så förstår jag herr Lundell. En fånge i sitt paradis.
Vi män som bloggar borde väl spotta åt hans håll. Jag har skrivit blogg i tjugo år. Men skriver jag nuförtiden om en fågel så härmar jag Ulf Lundell, säger man. Ja det räcker säkert med att vara man och blogga för att få det där kastat över sig.
Men visst, jag fnissar stundtals åt det jag läser. Lider men gubben. Tycker hans idoldyrkan känns oerhört fånig. Men nu när jag läst denna så undrar jag precis som efter ettan och tvåan om jag verkligen kommer att läsa nästa. Om det nu kommer någon. Antagligen gör jag det. Ulf Lundell går visslande till banken varje gång.
Så oväntat är det nu inte. Om skattemyndigheten och kronofogden varit lugnare med sina konkursansökningar så borde effekten bli så här. De är med råge de största konkursansökarna (av naturliga skäl).
Man bör faktiskt förändra ibland. Ja om alldeles så lite. För att hjärnan inte skall fastna i det där hjulspåret den lättsmörjd far fram i. Ett sätt är att byta appar på sina skärmar. Alltså har man alltid mail på den högra och browsen på den vänstra så byter man ibland. Jobbigare än vad man tror men nyttigt som ett joggingpass.
Eller också byter man jobb. Fast man trivs. För att man mår bra av det.
Det regnar här på kullen. Sådär, höstregn, så som man vill ha det. Man kan inte annat än att vara inne. Njuter av det. Hösten har alltid varit min favorittid. Men sommaren har hämtat in mycket av det där favoritskapet på senare år. Det är vintern som spökar. Tycker vintrarna är kämpiga. Färgar av sig på skön hösttid genom att lura i bakgrunden.
Men man njuter nu alltså. Passar på att lära mig lite nya grejer. Däri finns livets njutning. Av det lyfter jag. Skulle lätt kunnat stanna i Uppsala och läsa vidare om det inte funnits en ekonomisk verklighet att ta hänsyn till. Ja akademisk också. Var inte den där världen så förbannat uppblåst hade jag nog suttit kvar där i något labb än idag. Men för mycket jakt på akademiska meriter och titlar för mig. Falskspel. Kan omöjligt finnas och leva i sådant. Min bäste kompis där blev professor. Han kunde.
Te. Man kan börja dagen med en kopp te. Svartvinbärste i mitt fall idag. Tar en vidare från morgonrutiner till låtsasjobb. Gott.
Email och telefonpling när det dimper ner post i lådan. Fixat nu. Bra alltså om jag verkligen får lite post idag. Annars måste jag ju gå ut till lådan i alla fall eftersom jag då tror att grejerna inte fungerar. Det där med att slippa törgå alltså inte uppfyllt. Ännu. Kanske törs man lita på grejerna om ett halvår eller två. Fast troligen aldrig. Såklart.
Fast att lita på det grejer man bygger själv går till slut. Styrning av pelletsbrännare t.ex. Det tar ett tag innan man litar på grejerna. Alltså går man upp några gånger per natt för att kontrollera där i början. Men sen ser man ju att det fungerar. Sover lugnare.
H…
Har nog haft fler incidenter med inhandlad utrustning än med egenbyggd ändå. Ändå tenderar man att lita mer på det där man köpt i en affär.
Men jag skall dyka ner i mitt. Däri finnas det goda. Grön IKEA-soffa får vänta tills ikväll. Stor sömnskuld finnes så jag sover väl nedhasad i den vid kvart över åtta senast. Men vad gör det? Egentligen!? Kallas leva ett liv sådant där. Det är inte så märkvärdigt. Det är vad man gör däremellan som räknas.
K. ber att på det bestämdaste att dementera ev. visat ointresse för mina uppfinningar. “Det är en missuppfattning ” hälsar hon och det med bestämdhet, rak rygg och en arg blick. Jag lyder. Kryper hela vägen till korset.
Fick ingen indikation på post idag. Var såklart tvungen att gå ut och kolla ändå. Fungerar det eller inte? Det fungerar. Ingen post. Törgåendet kommer alltså att fortsätta även framledes. De grejer man litar minst på är ens egna grejer.
Ev. var det kablarna som fick postis att inte leverera post idag. Om så är fallet lärt jag återkomma. Men troligen var det ingen post. Ibland är svaret det enklaste.
Vill man beskåda Mars så finns ett ypperligt tillfälle just nu. Ser man den käre månen har man Mars en bit till vänster om den. Njöt av Mars i natt när den hängde rödish och fin precis över vår skorsten. Bättre än en tomte på samma plats. Om man nu passar på att tänker så.
Man skall förundras så ofta man kan över tillvaron tycker nog jag. Därför skall man göra sig omaket att gå ut och beskåda oändligheten och de närmaste grannarna (ja himlakroppar pratar vi om) ibland. Är du fortfarande stor i sinnet när du går in igen så lider du av någon allvarlig sjukdom och behöver hjälp med att hantera din grandiosa självbild. Inser du däremot din litenhet och ringa betydelse i allt det här så finns det återigen utrymme att växa på igen. Allt hör ihop. Alla är vi en del av universum. Kommer alltid att förbli det. In i evigheten.
