Month: September 2020

https://photos.app.goo.gl/qpndP1JKsn4yApb5A

Alltså, det som verkar vara en bra ide för en vecka sedan är det inte alltid senare. Det är sådär rätt ofta, läs alltid. Men som vilken annan gammal gubbe som helst så skriver jag insändare, en helt meningslös sysselsättning f.ö, sen skickar jag in dem till lokaltidningen, ja sen går det några dagar när man funderar på att kontakta redaktionen och dra tillbaks alltsammans. Hindras bara av hur pinsamt själva den kontakten skulle utlöpa. Sen finns det där i tryck en dag och då ångrar man sig oerhört och smärtsamt att man skickade in sina tankar. Att man aldrig kan hålla käften, liksom.

Men i den tid vi lever i så minns ingen något om den här insändaren ens ikväll och än mindre imorgon. Alltså spelar det föga roll båda skrivandet och våndan.

Däri får man finna tröst och håller högerhanden hårt knuten i fickan.

ps Ånger över inskickad text innebär däremot inte att jag inte står för mina ord. Det gör jag alltid. ds

Så, tisdag redan. Mäh, liksom. Skulle egentligen redan vara ute och i full gång med att bära in ved men sitter här inne med tekopp. Jodå, skall gå ut, men inte riktigt ännu. Snart.

Het morgon. Åtminstone inom mig. Klimakteriesvallningar hos den kvinnliga sidan i mig kanske. Eller bara vanlig Svensk förkylning. Stoppar i mig en Alvedon innan jag tar tag i det som skall tas tag i. De där vita små undren har burit mig många dagar när det annars inte skulle ha gått att vandra vägen framåt utan avbrott. Ett medicinskt mirakel är de, hela burken. Men de lindrar bara symptomen som så många andra mediciner. Man skall ha det klart för sig. Medicinindustrin är otroliga på att angripa symptom men rätt dåliga på att angripa själva orsakerna. Mycket återstår att göra där.

Men är man medveten om att man bara bedövar inte botar så fungerar de där som tillfällig lösning. Då och då. Inte som generallösning. Aldrig det.

Men pigg annars. Det är nästan skrämmande hur skönt det är att ha kommit ut ur den senaste tidens sjukdomsojande värld. Vad har man att klaga på nu liksom?

Min plan för dagen är som vanligt ingen plan alls. Låtsasarbete för att hålla själen på rätt kurs, javisst. Men annars inget stort och mäktigt och märkvärdigt. Man är ju nu ändå en smådjävul i ocool gubbförklädnad. Ja om ens det. Mest tomte om man tänker efter. Alla dagar utom på julafton då. För att inte vara till nytta.

Min plan är en noll plan alltså. Ungefär som Konsums chefer eller kooperationens chefer jobbar, jobbar jag med. Vi borde visserligen hålla oss undan och låta bra saker fortsätta få vara bra saker men nu kan vi inte det. Det är väl så vi kommer att bli ihågkomna om ens det. Som män och kvinnor utan plan som inte fick något alls att hända.

Nåja.

Jag börjar faktiskt pigga på mig. Bli den där vanliga surgubben. Det måste vara teinet. Ja och Alvedontabletten den rara. Gifter gör människan till vad människan är. Eller nått.

Skall ta några slurkar te till och sen gå ut i regnet. Få in en pall till. En pall ved om dagen inburen och staplad stärker kroppen. Träningsprogram med Åke Hedman. Kom och köp. 19.75:- per månad. Swisha till 123 018 67 83 innan jag ändrar mig.

Ha en bra dag vänner.

Bär in ved. Klonk, klonk, klonk. Torra vedpinnar som läggs på andra vedpinnar. Ett speciellt ljud. Man borde sampla. Göra en hit. Bli rik.

Fast kanske inte ändå.

En bra början på en måndag det där såklart. Motion kallas det visst. Nyttigt skall det vara. Alltså borde folk på landet, de som eldar med ved, rör sig i skogen, ja, håller på, leva längre och vara friskare än stadsbor. Fast så är det alltså inte. Vill man dö tidigt skall man bo på landsbygden.

Brygger kaffe när jag kommer in igen. Det smakar skit. För starkt för en svag ynkling som mig. Men han på höger axel säger “drick, och håll käft”, så det är vad jag gör.

VSCP’erar lampan ner till källaren igår. Den första tanken var att göra en trådlös lösning. Lämpligt liksom. Men som vanligt hamnar man i de där saknar en spänning konflikterna. I mitt fall en fem volt’s signal då. Jodå, man kan hämta den från en SonOff men det är långt ifrån en bra lösning. Spänningsomvandlingen på den ligger klart på gränsen. Ja eller dra fram en tåt med 5V dit då alltså. Skulle jag göra det så kunde jag ju lika gärna välja VSCP över tråd. Slipper en del problem.

Nu blir det bara en tändning och släckning av den där lampa där. Men skall dit med en rörelsesensor, en dörrsenor och när jag får råd ett ellås med en rfid enhet till dörren. Så när den där kabeln väl är det blir det där ingen konst att fixa sen.

Förut har det suttit en lampa med ljussensor där vid ingången. Men den klarar inte de nya LED lamporna. De drar för lite ström och flimrar frenetiskt i avstängt läge. Man kan lägga en resistiv last för att fixa det där men själva vitsen med en energisparande lampa går bort också med en sådan lösning. Har samma problem i trapphuset och eftersom det börjar bli svårt att få tag på gamla lampor så är det dags att göra något där med. Men jag har förberett för det. Tanken är att få till någon smart lösning som tänder lampor när de behövs. Så fungerar det iof nu också men irriterande när man får släckta ögonblick innan PIR sensorer upptäcker en. Dörrsensorer borde fixa den saken. Larmlösning kommer på köpet.

Låtsasjobb.

Men nu behöver mitt huvud lite blå musik. Med den kan jag fara in i min låtsasvärld. Där är jag lycklig.