Snart är de över de där promenaderna till postlådan där borta i fjärran med enda resultat att posten inte kommit ännu. Ju sämre vädret är ju större sannolikhet att man får törgå. Snickrar ihop det där idag. Testar. Fungerar som det skall. Skall låta posten leverera imorgon sen skall jag montera det hela på riktigt. “Låda öppnad”, RSSI, Temperatur och batterispänning är vad som levereras över VSCP (eller om man vill MQTT) när locket på lådan öppnas i fortsättningen. Elektronik sover däremellan för att spara batteri. “Klart” är såklart inget innan den där how-to texten skrivits. Den som är syftet med hela projektet. Morgondagens låtsasjobb utstakat redan där. Liksom.
Fast i mitt fall gör väl de där extrapromenaderna till lådan gott egentligen. Men det hela kändes som ett skojigt projekt. Så det blev som det blev. Lusten tog över över förnuftet.Som vanligt bör tilläggas.
Ved på ingång under morgondagen. Där handlar det inte primärt om uppvärmning utan om mysfaktor. Men om jag nu lyckas få till kaminen här nere så kanske det blir ändring på det också. Jag sitter ju här den mesta tiden och kan liksom lika gärna elda när jag nu ändå finns här. Sen gäller det väl bara att flytta luft till “rätt” ställe. Men den har ju ändå en tendens att vilja vandra uppåt vilket i vårt fall innebär till vår lägenhet. Alltså som en mellanstation innan kråkorna. Huvudjobbet får nog ändå Hulken stå för också i fortsättningen.
En mycket frusen björktrast (en tjattertant) äter äpple här på gräsmattan under eftermiddagen. Har inte sett många sedan midsommar. Man undrar var de tar vägen efter att det hoppats små grodorna. Förr såg man massor av dem en bra bit in i september. Men antalet har visst minskat. Hur sorgligt är inte det. Det behövs inge klimatdebatt a’la “isarna smälter“, “vi steks ihjäl“, när vi redan sedan länge har haft tydliga tecken på att vi lever på ett ohållbart sätt. Klart det måste bli förändring. Klart att vi kan förändras. Det är smakfullt om en fråga kan vara viktig för att någon/något annat mår dåligt / dör ut istället för att det alltid måste vara faran för den egna personen som triggar en förändring.
Ljusdals kommun pratar om att HÖJA SKATTEN. Farsan gnällde alltid över de där skatterna. Men det finns ett pris för att leva i ett civiliserat samhälle. Om grundvärdena är hotade, skola och omsorg, då tycker jag det är rätt att höja skatten. Man är helt enkelt tvungen. Fast jäkligt såklart att det är småkommunerna som drabbas värst. Vi kan inte alla bo i stan. Det fungerar inte. Alltså borde det vara rimligt med en större utjämning. Men det vet man ju hur man reagerar i storstan på sådana propåer. Det ylas.
När jag körde DOS och pratade med folk runt om i Sverige hela dagarna så blev jag förvånad över hur många som drömde om att flytta ut från stan. Väldigt många närde sådana tankar. Men för att realisera dem krävs boende av hög kvalitet, spännande jobb oftast åt två personer. Det blir snabbt svårt. Men många fattar nog inte vilken livskvalitethöjning man kan få genom att röra sig ut utanför dyrzonerna. Eller som man körde med i Ovanåker för ett tag sedan för att locka till sig ingenjörer, “Sälj din etta och köp en Hälsingegård“. Skuldfri. Pengar över till renovering också. Möjligheter att förverkliga sig själv. Stan är inte långt borta. Just det sista är underligt. Man tar sig oftare till Stockholm på olika evenemang nu än när man bodde i Täby. Det är i alla fall min erfarenhet. Även om det blivit lite sämre med just det för oss på senaste tid.
Fast alla måste såklart få bo där dom vill. Frihet är viktigt.
Månen, pressar på. Fullmåne imorgon. Borde väl samla oss alla till en vild dans kring midnatt uppe på närmaste berg. Naken om man törs. Ylande som en varg om man vill. Så att vargarna på nästa berg ylar tillbaks. Undertecknad bor ju på en kulle. Det är bara att vandra ut och börja röra på sig till månens musik. Bli ett med universums matematiska mysterier.
Oljuset. Skuggorna i natten som avslöjar mysterierna. Sådana här nätter sätter fart på fantasin.
Nu drömmar.