Jodå, visst somnade jag på soffan. Klarade nästan inledningen av vädret i Rapport. En timmes fantastisk sömn. Nu får man äntligen sova. Japp, på riktigt.
Day: 11 September 2020
Dåså
Får iväg en release. Håller egentligen på med annat. Tänkte väl att det här skulle gå på en timme eller två. Men så hittar man det ena. Och så hittar man det andra. Sen krånglar det lite där. Och krånglar lite här. Ja och sen har en hel dag bara försvunnit iväg och man inser att man inte kommer hinna ett dugg av det där man hade tänkt sig att göra.
Lite frustrerande såklart. Men att få iväg en release är väl som att föda barn. Alla kvinnor protesterar ju såklart nu upprört ståendende och mig jagandes. Men likväl, ut pluppar något som liknar ett barn (japp älskat, lite kladdigt) och man slänger ut det där utpluppade ut i världen där det skall klara sig själv. Förskoleålder och skolålder är alfa och beta här. En oro följer med allt det där. Svett och möda också. Oftast inte smärta. Men det smärtar ändå ibland. Så födsel. Man hoppas på det bästa. Slå mig inte för liknelsen. Jag vill bara förklara hur det känns.
Fast nu för tiden händer inte så mycket när jag gör releaser. Det blir som vilken annan dag som helst. För några år sedan kunde man i alla fall vänta sig en mängd frågor. Inte det heller nu. Det är ganska lika det där att släppa en ny låt alltså. Men det är väl sådär att bli gammal. Man finns egentligen inte. Och de gånger man försöker visa att man finns med de minsta små medel (som med en låt eller en release), påminns man brutalt om att, nope det gör man inte.
Men det är OK. Jag blir bara lite bitter…
Nädå. Jag älskar det här. Det skulle inte gå att hålla på om jag inte gjorde det.
Liksom.
Fast nu är det snart rast och vila då. Fredagar äro heliga här i huset. Inte så att de innefattar en massa religiöst trams. Nej. Gröna IKEA soffa, lite god mat och sen en film kanske. Om jag alltså inte somnar av ren utmattning innan jag hinner sätta mig in i den då. Det är nog ändå det vanligaste fredagsscenariet. Jag somnandes. Åtminstone en stund. Piggar på mig oftast. Till slut. Så att jag orkar gå och lägga mig.
Fast en bra vecka här. Jag borde ha tagit långa skogspromenader också. Men så blev det inte. Skall försöka bättra mig på den punkten under nästa vecka. Att vilja bättra sig är halva förbättringen. Jodå.
Man får minnas Anna Lind idag såklart. Mycket hade nog varit annorlunda om hon fått jobba vidare. Vackra ord som solidaritet har Socialdemokraterna glömt betydelsen av sen dess. Det vill jag tor att Anna inte hade låtit ske. Solidaritet, ja ett av de vackraste orden, men ett ord som måste följas av handling inte blåsas ut som en syre fattig utandning. Men istället för att klaga skall man såklart engagera sig politiskt. Men jag skulle avlida i den världen. Avstår alltså. Och ja, jag kan hata åsikter, men inte människor.
Ha nu en bra helg du som läser det här. Det förtjänar du just därför.
The Zigbee Alliance this week offered — nine months after announcing it was forthcoming — an update on Project Connected Home over IP, an effort by Apple, Amazon, Google, Samsung, and others to create some kind of interoperability standard for the smart home. There are A LOT of cooks in this kitchen, with 145 separate companies and more than 1,300 individuals signed working on CHIP. It is a titanic effort.The good news is that the standard is still on track, with a certification coming later this year and actual certified products anticipated in 2021. The Alliance also provided a list of devices that CHIP will focus on; it includes lighting, HVAC, locks, security, shades, and more, but neither smart speakers nor white goods, such as large appliances. And to round things out, it offered a GitHub repository and a detailed look at some of the levels where CHIP will seek standardization. (The diagram can be found in the photo accompanying the podcast post below). But in many ways, the update was disappointing.
Jo, visst är det så.
If you’re the smartest person in the room, then you’re in the wrong room.
Tanterna och post
Jag pratar lite med tanterna här på morgonen. Dom skall nämligen vattnas. Skriker efter det livgivande faktiskt. Gubben har liksom glömt att vattna vackra pelargoner den här veckan. Men när det är gjort är vi vänner igen. Tanterna och jag. Älskade tanter.
Backa-Jan tyckte mina pelargoner var taniga. Va!? Liksom. När vi träffas någon gång igen någonstans i universum så skall han få för det där. Jag skall kasta en galax på honom i vredesmod.
Min lilla mojäng säger att det levererats post klockan 06:01. Jo, nyfiken är jag. Den nyfikenheten kommer från samma källa som den mer positiva kunskapstörsten. Alltså måste jag gå ut och kolla vad som kommit. Jaha… Reklam för den lokala tidningen. Nåja…
Men den grej jag monterat upp för att slippa gå till postlådan i onödan får mig nu alltså att gå två gånger till postlådan om dan istället för en. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Att sätta upp panel där de gamla dörrarna satt har varit ett av årets projekt. Ja det har det varit många år nu. Men inte i år heller räcker kronorna till för det där. Det får bli nästa år. Man överlever nog sådant. Kanske.
Koncentrerar mig på kaminen. Det är på håret där med.
Men en hel dag framför mig. Den skall utnyttjas väl. Jag ler redan över möjligheterna den ger.
God fredag kära kamrater.