Ännu en helnatt. Vaknar kvart över fem (samma tid som igår) med förvåning. Att sova hela nätter är alltså ingen vanlighet för mig. Något är på gång.
Igår när jag låg där nyvaknad i sängen en bit efter fem. Pigg. Då snurrade huvudet igång. Det finns mycket man vill göra och lösningarna kan finnas inom räckhåll en sådan morgon. Till slut var det bara att gå upp och sätta igång. Idag samma sak. Piggheten sitter där. Tankarna börjar närma sig som krypskyttar med justerade kikarsikten. Men så hoppar Petite, lillkatten, upp i sängen, buffar sig under täcket, lägger sig nära, kurrar. Ingen mänsklig varelse motstår sådant. Somnar. Ja och här är jag nu vid halv nio. Försoven.
Men vad spelar det för roll egentligen. Min (låtsas)värld går inte under för det där. Tacksam istället.
K har ledig dag. Alltså kan hon dra sig en stund extra. Det kan vara gott att göra så en hästdag i september. Petite har dessutom flyttat över till hennes sida. Kurrar säkert.
En ovanlig morgon alltså. Sätter därför på kaffe. Skall det vara så skall det vara. Kommer att ångra det vid lunch när dagens egentliga och viktiga kopp skall intas. Men skit samma. Idag är en dag att vara lite wild och crazy på. Japp det blir sällan värre än så här på kullen.
Liksom.
Låtsasjobbet tog mig en bra bit över midnatt. Hela veckan så faktiskt. Nytt. Jag sitter en hel dag koncentrerad. Igår, oftast annars också. Undrar om det där är bra? Om det biter en till slut. Eller kanske har det redan bitit en. Men jag tänker på huvudet. Kan man tänka för mycket?
Liksom
Men det är som med magen. Gubbmagen. Den stora. Har väl varit väldigt missnöjd med den under alla år. Fast nu så här på väg in i ålderdomen. Börjar gilla den lite. Det går liksom att ta ett fast grep i den och hålla fast. Som en god kamrat. Det är inte bara skinn man får i händerna om man säger så. Rejält svenskt fläsk är det. Mycket ekologiskt. Skulle sakna den tror jag. Vill ha kvar tills den dag den skall eldas upp. Tänka sig. En dag är det så. Fingrar och hår och hela skiten. Det skall eldas upp. Hela en själv skall bli aska. Får en att leva upp. Passa på. Leva lite innan det går så långt.
Men idag fredag redan alltså. Det tycker jag inte är helt odelad positivt. Man skulle ha hunnit mer. Redan där strax efter fem inser jag att jag nog får ta måndagen i anspråk också innan en PR jag låtsasjobbar på kan skickas in. PR står för pull request och sådana skickar man in till andra programmerare när man vill bidra med kod till deras projekt. Lite skräckfyllda är de där ögonblicken när det handlar om nya projekt man vill bidra till. Programmerare liksom författare och musiker kan bäst själv. Alla andras kod är skit. Hade man bara tid skulle man skriva om all kod som andra gjort. Rätta till den både till funktion och format. Så det är det man möter som ny. Man får vara beredd att stångas lite. Sätta hackordning. Tröttande helt enkelt för en som gillar att sitta på sin kulle och “knappa på”.
Men om jag inte sätter igång nu så blir det sannerligen ingenting alls gjort. Det är livet för kort för. Rätt vad det är är det dags för grön IKEA soffa. Men då är då och nu är nu. Flera timmar till godo ju…